JA!

Nu ska här övas, i handling.
Har haft samtal med coachen och
 jag känner alltid likadant när vi är klara;
- Nu jävlar, ska det hända grejer.
Jag får liksom en vitamin kick rätt in i
tillfrisknadsblodet som slår till direkt.

Jag ska träna på att säga Ja,
och det är, ju mer jag tänker på det,
en akilleshäl för mig, att aldrig öppna upp ordentligt,
för att jag är rädd för mottagandet.

Jag vill aldrig börja blotta mitt innersta,
 för tänk om inte mottagaren känner så.
Rädd för att ratas,

Men att börja prata utifrån mitt hjärta,
kan ju aldrig vara fel.
Sluta förvänta mig svar och reaktioner.
När jag berättat från hjärtat, så är jag klar,
allt jag får därefter som är positivt är bonus.

Jag känner redan nu att detta är en ganska stor utmaning för mig,
men jag kan också känna lite svagt på befrielsen det ger när jag behärskar det.

Nu stänger jag locket och berättar för min man att
jag tycker att han gör framsteg i sitt tillfrisknande
 (har aldrig sagt det, för att jag är rädd att han ska lägga ner då, och känna sig klar)??
och att jag är tacksam för det, sen springer jag upp och lägger mig.
Godnattis!