Det var länge sedan jag var här. Har känner ett tag att det aldrig blev ett avslut på bloggen. Och nu när jag är här så tänker jag att jag kan fortsätta min egen resa här ett tag till.
När jag skrivit sista inlägget så tog vi en vända till, men han var för starkt präglad av sin drog och jag av min dvs besattheten av honom. Så det blev skilsmässa och jag kan andas igen. Han finns fortfarande kvar eftersom han är pappa till min son , men det funkar bättre än jag vågat hoppas på. Jag är klar med min utbildning till addiktolog, det har gett mig massor. Jag har fortfarande ett styvt jobb framför mig med min tillitsbrist, både till mig själv och andra män framför allt. Min son och jag lever kvar i huset, ekonomin är ju inte på topp, men resten är det. När jag sätter nycklarna i Sören känner jag ingen ångest, tvärtom. I dag är mitt hem ett glatt hem med dans och musik och folk som väljer att dom vill vara här ( jag väljer också vem som ska vara här) så i det stora hela har jag tagit många steg och mår oftast väldigt bra, men har en del skräp som jag måste ta i ty med. Kram till alla
