Jag kan inte sortera längre.
Du var bräcklig idag, gråtmild och pratade
om hur du mått, och vad som fick dig att fly
som mest i ditt missbruk.
Det var när vi kämpade med att få barn,
och du fick besked om att det låg på dig
att jag inte blev gravid.
det var provrör som gällde, men med dina
egna spermier, jag såg det aldrig som ett problem.
nu inser jag ju, att du agerat ut för att du är missbrukare
inte för att du inte kunde befrukta mig.
Hade vi blivit med barn direkt så hade det ju
varit något annat, så klart.
Men det kändes äkta när du berättade det idag,
att det varit en sorg för dig som du flydde från.
Men här kan jag plötsligt inte sortera,
och jag har svårt för hur jag ska reagera när du berättar sånt här.
Ska väl förmodligen inte reagera alls, bara lyssna
Är det lite friskhet?
Är det manipulation?
Är det litet rop på tröst?
Jag har ingen som helst aning längre.
jag vet inte längre vad du är kapabel till att säga
för egen vinnings skull.
Jag har fortfarande ganska bra koll på distansen till dig och din sjukdom,
men jag är livrädd att bli av med den.
Säger mest jaha när du berättar för att jag inte vet bättre.
och för att jag har j...igt lätt för att gå in i något stört när du är ledsen.
Huller om buller, upp o ner, in o ut,bak o fram
(liten beskrivning av min hjärna)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar