Mår illa

Klockan ringde som vanligt, jag var tok trött som vanligt,
men jag asade mig upp och in i duschen.
gjorde mina morgon bestyr, som är ganska minimala,
eftersom dom prioriteras bort mot sömn.

Precis när jag sagt hej då till familjen och skulle ta steget ut så kräks
sjuåringen, (och jag visste direkt att det var min tur att vara hemma,
men jag gav det lite tid ifall mannen hade glömt  : )
Mannen hade inte glömt, så det var bara att backa bandet
In igen, av med kläderna, ner i soffan.
Så nu sitter jag här pigg som aldrig förr.
Kunde han inte kräkts innan vi steg upp??

Ja ja nu har jag en hel dag till att ligga i soffan med
en varm sjuåring, ganska hög mysfaktor trots sjukan.

Pratade med en kvinna igår som är i samma situation som jag,
d.v.s lever med en tillfrisknande sexmissbrukare, och jag blir lika
förundrad varje gång när likheterna i deras  (sjuka) personlighet är så många och lika.
Sidor som man inte kopplar ihop med sexmissbruket från början.
Fast det blir ganska tydligt att egenkärleken och självkänslan
på dessa män är obefintlig och det är verkligen sorgligt.

Jag önskar verkligen för alla dessa män och kvinnor att sexmissbruk
klassas som sjukdom, så att alla kan få den hjälp som dom  behöver.
Och att vi anhöriga kan få den hjälp vi behöver.
Utan att det ska kosta en förmögenhet.
Jag tror att en liten del skam och skuld skulle försvunnit då,
precis som det gjort med andra beroende.

Hade ansvariga satt sig in i problematiken,
och tagit sig tiden att lyssna på människor med sjukdommen
och alla deras liknande beteende, så kan det inte ta så himla lång
 tid att förstå att det rör sig om sjukdom.

Det kommer förmodligen att ske, men som med allting annat
som rör detta beroende så är det väl inte raketfart som gäller:)