lördag 2 april 2011

test?

Du testar mig nu, jag känner det i varje mening du uttalar.
Du berättar ingående hur dåligt du mår, när reaktionen
uteblir så berättar du om igen fast på ett hårdare, råare vis.
Du berättar saker som du vet gjort mig rädd.
Du berättar saker som jag bett om att inte få höra.
Du vill ha en reaktion på att jag fortfarande är fången känslomässigt.

Du pratar oerhört respektlöst med mig emellanåt,
jag ser idag igenom det, du är rädd!
Nu är det ju inte så att jag på något vis accepterar detta,
vilket gör att det är ständigt irritation.
Jag sätter knivskarpa gränser och du ber om ursäkt.
Ursäkter som idag inte betyder speciellt mycket.

Vad du inte inser är att du gör det lättare för mig att
hålla distans till detta uppenbara tokeri.
Ibland blir jag uppriktigt rädd över din känslomässiga störning,
den är större än jag någonsin anat.

Jag avundas inte jobbet du har framför dig om du vill bli frisk,
men jag har totalt släppt min inblandning i det hela, så mitt i
detta kaos känner jag en sån oerhörd befrielse och
faktiskt en lycka över att mitt liv är inte så fucked up.
Jag har det väldigt bra även nu, jag har fullt med fria val.
Detta är helt och hållet resultatet av ett vilt kämpande
i  mitt eget tillfrisknande, och jag tänker fortsätta med det,
för jag tror ju att det är färskvara.

Jag har ett inre driv som inte är förknippat med dig längre.
Och jag jublar över detta, och är så tacksam över alla
kvinnor som gått före och visat mig vägen!
Alla kvinnor som generöst delar med sig så att jag slipper
känna att jag är ensam.

Ni är alla ovärderliga för mig!!

4 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Jag har länkat det här från min blogg.
Rätt väg, jag är så glad för din skull.

Kram Åsa

Mia S sa...

Heja heja ! :)

Kram Marie

Unknown sa...

Hejar på dig!
Jag har just i dagarna avslutat min blogg om resan med en relationsmissbrukare men det stora arbetet börjar nu.
Det tog lång tid innan jag begrep att det bara handlade om mig och mitt eget tillfrisknande.
Mycket tårar och mycket ångest men till slut så.....

livia sa...

Tack, ni underbara kvinnor!

som jag skrev, utan er hade jag
inte kommit en millimeter.

cosifan: jag har blivit hjälpt av din blogg: )

Åsa: jag blev tokglad när jag läste på din blogg, och trots min ilska så önskar jag också herr X allt gott!