Lördag morgon, skönt!
Det har varit en turbolent vecka.
Sitter och summerar om allt det brutala
faktiskt har gett något, trots allt.
Och ofta känner jag i efterhand att det nog
fanns en mening med allt det jobbiga.
För varje bråk, för varje ilska och för alla
tårar, så förflyttar jag mig en mikrobit framåt.
En liten ny insikt, och det har inte varit förgäves,
snarare är jag på väg någonstans,
ingen vet var , men jag står inte stilla.
detta tröstar mig och ger mig lugn.
Vi fick till ett bra samtal nu på morgonen,
skillnaden denna gången var att min "lilla"
nya insikt var att ändra "tänket"
Du berättar ofta med brutal ärlighet nu
hur det har varit och hur du känner.
Jag valde nu att se detta som tillfrisknad,
du hade aldrig berättat annars.
Jag gick gärna in i offer rollen förut (förra veckan)
Och tänkte bara på hur okänslig du var som sa så till
lilla mig, som redan fått ta så mycket.
Jag blir glad när jag kan ändra mitt "tänk"
så att det landar bättre i mig, så att jag kan må bra.
Inte för din skull, utan för min skull.
Jag tror ju starkt på att allting har en mening,
det är bara svårt att se den medetsamma alla gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar