social

Igår kväll var vi på fest,
det var ganska längesen.
En fest jag haft lite ångest för,

jag vet inte riktigt varför,
men sedan ditt missbruk kom upp i dagsljus
har vi isolerat oss lite, känner jag.

Förr var jag oerhört social,
ville alltid vara med där det hände,
livrädd för att missa något.

Idag känns det inte viktigt alls,
jag har snarare blivit hemmakär.
Jag trivs utomordentligt bra i mitt soffhörn.

Känner mig ibland direkt vilsen socialt,

Min resa sen jag blev nykter har gjort att jag
känner mig annorlunda.
även ditt missbruk har gett den känslan.

Har lagt märke till vilken central plats både alkohol och sexskämt
har i sociala sammanhang,och jag tycker helt enkelt det är rätt ointressant.
Ytligheten är så påtaglig, den ger inte så mycket, när folk börjar bli berusade.

Men numera är jag så lyckligt lottad att jag kan ta min bil
och köra hem precis när jag vill, och sedan vakna pigg som en lärka
morgonen därpå, det är tacksamhet för mig idag.

Idag ska vi bege oss till tivolit som kommit hit,
för att sen gå och titta på elden,
minsta är jätte upprymd och dansar runt i hela huset,
Detta är livet!

mod!

För att beskriva ordet mod idag så
behövs bara dessa namn:
Emma igelström
Patrick sjöberg
Yannick Triggaro

hurra för er!!!

perioder

Har snappat upp att mitt liv delas upp i perioder.
Jag tolkar detta som tillfrisknade cykler
(finns säkert inget som heter så,
 men det låter ganska bra, tycker jag)

Det ser ut ungefär så här:

En period av oro, sorg, pyttelite ilska, (har varit mängder)
I denna period bär jag mig INTE vuxet och trevligt åt.

Nästa period är rädsla och och ånger för mitt beteende
I denna period är jag lite smörig och klok som en hund.

Tredje perioden så är jag bara JAG,  inte medberoende.
I denna period är jag avslappnad  och ganska rolig.
Bryr mig om mitt och låter dig ta hand om ditt.
Här är jag som trevligast att umgås med.

Detta snurrar sen på,  ibland fort och ibland sakta.
Period ett och två blir kortare och kortare, om än marginellt ibland.

Detta är min egen påhittade tillfrisknadscirkel.
 Den känns ganska bra, jag är liksom förberedd på vad som komma ska.
dessutom är ju målet att hamna i period tre.
Det råder ju inget tvivel om att det är där jag mår bäst.

Jag får ner min hastighet i tillfrisknandet lite också,
 jag förstår  att jag måste plöja igenom dessa många gånger,
och jobba för att rätt period ska minska.

Bra jobbat, Livia! ; )

lycka?

Jag älskar att fundera på ord och att diskutera dem.
Detta inträffade på mitt jobb under fikat idag.
Det stora ordet som var på tapeten var lycka.
Det fanns lika många tolkningar som människor.

Det enda vi alla hade gemensamt var att vi ville känna lycka.

Att vara lycklig för mig är inte att alla bitar i livet är på plats samtidigt.
Jag tror inte heller att lyckan bara kommer en dag.
Jag tror att jag måste välja lycka i min inställning att se på saker.

Jag kände lycka under min aktiva alkoholperiod,
det var inte när jag druckit, utan när jag kom från systemet
med kassarna fulla och hade det hela  framför mig.
Sällan eller aldrig kände jag mig lycklig när jag var full.

Idag är det tack och lov andra saker som gör mig lycklig.
Det är småsaker i min nära vardag, som t,ex mina barn.
och det kan jag faktiskt känna lycka över, även om resten av livet är kaos.

Nu är det ju inte så att jag går och känner lycka ständigt och jämt,
men att jag kan få den känslan av överväldigande tacksamhet,
som sprider en varm känsla i magen, om än bara i sekunder,
det är lycka för mig.

förlåtelse

Ibland blir jag rädd för att gå bitter ur detta.
Det är mitt absolut värsta scenario.
Bitterhet är inget kul alls,
varken för ägaren av den eller motagaren.

Har tänkt mycket på detta, hur undviker jag att bli bitter?
Jo, för min del tror jag att det handlar om total förlåtelse.
En förlåtelse som är djupt förankrad i mitt hjärta.
som verkligen har landat i mig.
Jag är inte där ännu till fullo, men jag går i rätt riktning.

Vissa människor tror att om man förlåter så accepterar
man att bli behandlad dåligt igen, det tror inte jag.
Jag tror till och med att jag kan förlåta, för att sen kanske ändå
utesluta den människan ur mitt liv, beroende på gärning.

Jag kan förlåta utan att förstå allt.
Jag kan förlåta för att jag själv vill bli förlåten när jag gjort fel.
Jag kan förlåta för att bli fri.


Jag tror att förlåtelsen sitter i mig, och är välgörande för mig.
jag tycker att förlåtande människor är storartade, modiga och smarta.

Förlåtelsen i sig är befriande,välgörande och vacker.

igen känningsfaktor HÖG

Det sköna med möte är den
 höga igenkänningsfaktorn.
Igår visade det sig att många av
 oss medberoende till sexmissbrukare
blir rädda när allt börjar kännas bra.

Det känns skönt att känna igen "tok" beteende.
Har själv börjat känna mig ganska bekväm i kaos,
och det vill jag definitivt ha bort ganska omgående.
Rädslan är så mycket högre när allt börjar likna vardag,
får jag en ny smäll snart? Blir jag lurad? m.m

Och det visar ju sig klart, men rädslan infinner sig ändå.
Lättare på något vis att värja sig när man har ilska och sorg på topp.

Men det är skönt att få syn på beteendena,
det är väl första steget...

Idag tillbaka till verkligheten,
 men ganska skönt med rutiner.
Lets Go!!

en stund

av fullständigt lugn lägger sig i huset.
Här har varit kusiner och kompisar,
och grannar, både vuxna och barn.
Jag gillar detta!
många människor, fika till alla,
en går, två nya kommer, öppna dörrar.

Men när alla går hem och även familjens egna barn går iväg
så är lugnet desto skönare, bara jag.

Vi har pratat mycket här hemma senaste tiden
om äldstes flickvän, otroligt gullig tjej.
Hon har dock ett bekymmer som jag ser att min son börjar
djupdyka ner i, hon har nämligen anorexia.
Självklart blir han orolig, men här går mina varningsklockor igång,
han har nämligen samma "räddningstendens" som sin mamma.

Nu hoppas jag att mitt "nya" sätt om vad
 som är mitt och vad som är andras ska snappas upp,
Plötsligt känns det ännu mer viktigt att jag är tydlig och
"frisk" i mitt tänk, en övning som heter duga.

trivsamt

Sista dagen i solen!
Har börjat trivas med att gå och dra,
och har nästan börjat längta till huvudsemestern.
Detta koncept passar mig utmärkt:
Äta frukost, paus, ta undan frukost, paus
sätta ner i diskmaskin, paus, sitta på altanen,
paus, klä på mig, paus...........

Det känns som om hela jag är utvilad,
från hårbotten till tånaglar. Skönt!

Ikväll är det s-anon möte och jag ser fram emot det.
Det ger mig driv att fortsätta göra saker som är bra för mig.

Du berättade igår när du kom hem, att du gjort en massa
säkerhetsåtgärder för dig själv, under din arbetsdag.
Ingen blir gladare än jag att du börjat visa dig själv sann omtänksamhet.

Nä nu ska jag ta paus : )

smidigt

För ett tag sedan så sa du ofta till mig
att saker jag gjorde, kände, eller sa, triggade dig
och att det inte var bra för dig.
Till en början köpte jag detta rakt av,
och började genast ångra och banna mig själv.
Lät bli att berätta hur jag kände, för att inte "störa"

Men, sen det har satt sig ordentligt att
 jag aldrig kan göra dig frisk vad jag än säger, känner eller gör,
så innebär det även motsatsen, d.v.s
Mitt beteende och mina känslor kan inte heller göra dig sjuk,
och det känns ju onekligen bra att ha fattat.
Du har dessutom slutat andvända dig av detta argument
sen jag slutade vika ut och in på mig själv.

Jag kan känna och tycka precis som jag vill ,
göra saker som är bra för mig.
Utgången för ditt tillfrisknande ligger bara hos dig, allt annat är blaj!!

sommar!

Har i il fart varit och införskaffat årets
första vatten pistol (basucka)
Av någon andledning så har det blivit en
förbrukningsvara här hemma,
 ny sommar- nytt vattengevär.

Det finns aldrig någon som fungerar när
årets första sommar dagar kommer.
Och det är ju klart som korvspad att man
måste ha ett vattengevär dessa varma lediga dagar!!

Nu är det inte jag som ska springa omkring och
vattenkriga (även om jag gladeligen skulle vilja vara med,
 men för mig blir det allvar och jag vill ju inte att alla barnen ska gråta)
Jag ska fortsätta i min lilla täppa,
 jag måste passa på så länge lusten finns kvar,
 för den kan mycket väl försvinna i ett nafs.

I dag jobbar du, och oron i dig fanns där i morse,
du berättade själv att det kändes jobbigt.
Fria datorer ( ni är inte så många) mycket dö tid,
Och här har jag min huvud uppgift för dagen:
Släpp taget, det är ditt ansvar, din oro, din sjukdom och din kamp!!!
Jag ska sola!!

lugn

Här ligger en slöja av lugn och normalitet
över familjen, vilket jag njuter av.
Jag har annars en liten delperson som brukar knacka
mig på axlen och säga:
-Glöm nu inte vad han gjort och att ni har en
smutsig hemlighet jämfört med andra "vanliga" familjer.

Jag har inte tillåtit mig att njuta av det som faktiskt har funkat.
Det har liksom legat en skugga av sorg och rädsla för att
vara för glad, ifall det inte håller.

Rädslan kommer på något sätt i bakgrunden när jag är arg, less eller sur.
men när allt känns bra så blir jag bräckligare, -tänk om jag blir av med allt detta.
Men nu har det faktiskt funkat utan att skydda mig med tråkigt humör
och jag tillåter mig att njuta.

Har ägnat mig åt trädgårdsarbete, vilket funkar ganska rofyllt på mig
Cyklade och åt glass med minsta och hans kompis, och bara
NJUTER av detta underbara väder, känns himla onödigt att lägga
till  ilska på det fall i fall.....

påskmat

Ska ha våra föräldrar på middag,
men här serveras ingen påskmat till allas förtret.
Denna familj tycker varken om sill eller lamm.
Jag äter förövrigt inte kött över huvudtaget
är inte så himla förtjust i djur, varken i hagen eller på tallriken.

Detta har ju gett en del trumpna miner genom åren,
då min pappa är "en blodig köttbits älskare"
Har ibland haft genomgående vegetarisk mat
(bara för att jag kan) för att visa att det går att göra
god mat ändå.

har inte lyckats omvända dom, jag undrar om det är för att
det är vegetariskt eller för att jag är usel i köket,
för det är jag, tycker inte att det är speciellt kul
att laga mat.
Ja,ja man äter det som serveras!!
pay back time, sen jag var liten eller....

skratt

Ibland tror jag att min räddning har varit
 att vi kan skratta tillsammans,
Nu finns det ju ganska många gånger
 jag har kunnat hålla mig för skratt naturligtvis.

Men trots all smuts så har vi ändå haft det med oss
i dom hyfsat normala perioderna.
Fick till mig att det också är en form av intimitet,
att kunna skratta ihop.
har aldrig tänkt så, men det kändes skönt.

Vi kan t.o.m skämta om ditt missbruk ibland,
jag tror nämligen att skratt är läkande.
MEN här finns regler som ännu är lite otydliga
du kan inte skämta om det på samma vis som jag.

Gränsen är hårfin så här får man vara ytterst försiktig
och det är du inte världsbäst på.
Men jag drar gränser till höger och vänster
och nånstans någon gång hamnar jag väl på lagom.

Tycker det är ytterst fiffigt att jag kan träna på dig,

frågor

Ibland frågar jag dig mer än vad som är nyttigt för mig.
Har verkligen ett driv att förstå, men jag kommer aldrig
att förstå allt, och vissa saker får jag därför bara låta vara.

Har svårt för att lägga band på mig när en fråga dyker upp,
och glömmer lätt bort att jag måste vara beredd på svaret.
Ibland är jag det, men ibland så startar det mitt huvud helt i onödan.

Ska försöka sortera lite mer, vad vill jag veta? och varför ? (oavsett svaret)
 har jag nytta utav att veta detta ?
Förändrar detta något ?
mår jag bra av att veta eller är det något jag ska grotta ner mig i ?

Jag måste börja ta ansvar för mina frågor,
 och detta är inte helt enkelt ibland, när du svarar med en ny ärlighet,

Är naturligtvis glad att du svarar rakt, men enormt ovan.
jag har sjukt mycket att träna på, saker som jag aldrig funderat över
och som har känts så solklara.

Skulle jättegärna vilja göra stegen som medberoende,
men finns det sponsorer inom s-anon?

ledighet

Så skönt med lite påskledighet,
Ja för mig vill säga, resten av familjen
har varit hemma hela veckan.

Har varit groteskt avundsjuk på deras sovmornar,
direkt missunsam klockan 6 på morgonen : )
Pang! igen med garderobsdörren.
Host, host, men nä dom har sovit vidare.

Jag har dessutom svenskt rekord i snoozing.
Var sjätte minut skrålar min mobil  "e du vaken Lars"
i nästan tre kvart??
Börjar tvivla på att jag är en snäll människa innerst inne; )

Har tänkt mycket på uppskattning den senaste tiden,
vad jag uppskattar och är glad för.
Och sen allt blev kaos här hemma, så tar jag tillvara
på allt/alla runt mig på ett annat vis.

Har väldigt roligt på mitt jobb,
 med människor jag tycker  mycket om.
Har lätt för att skratta med mina barn.
Har nära kompisar som bryr sig mycket om mig.
En kram, ett leende, en omtanke, en kommentar.
 s-anon mötena vi fått till.
Mina föräldrar som alltid finns där.
Allt detta är otroligt värdefullt.

Jag formligen suger i mig av små "må bra" saker,
jag undrar om det är någon form av överlevnads strategi.
I vilket fall som helst så är jag glad att jag ser dessa
saker på ett annat sätt, vidgar mina vyer och kommer
en liten bit längre ifrån missbruket som inte ägs av mig.

freda mig

Du har inte mått så bra, men du pratar om det.
Du är håglös, trött, men väldigt mild i ditt sätt. Nytt!

Jag blir orolig i hela kroppen när något okänt dyker upp.
Är det abstinens?  Är det normalt vid tillfrisknande?
Är du på väg mot rätt eller fel?
Jag blir tvungen att freda mig mot egna grubblerier,
egna tankar, frågor du inte har svar på.

Fick ett sms i dag där du skrev att du är rädd, då blev jag rädd.
Så sjukt och så långt ifrån den jag vill vara.
Jag frågade vad du var rädd för och det var håglösheten,
Är det bra eller dåligt var min enda tanke.

DETTA ÄR DINA KÄNSLOR!!, hur svårt kan det vara?

Hittade en bra länk på http://www.relationsmissbruk.se/
mycket nyttig läsning för mig.

har samlat ihop orosbollarna i magen,
och återgår till MIN sinnes stämning,
just nu är den sömnig, så jag säger god natt!

Inflätat

vi har pratat mycket om hur inflätade
våra beroende har varit i varandra.
Vi har levt i en rundgång av kaos och flykt.

Innan jag blev nykter för fyra år sen,
så utnyttjade jag ditt sittande vid datorn, (sexchatt)
då kunde jag dricka utan att vara rädd för att
du skulle komma på mig.
Sen andvände jag det också till att fly med,
för att jag inte orkade ta tag i vad du gjorde.

Du å din sida, drack mer än gärna med mig
så att jag skulle somna tidigt, så du kunde sitta
i fred vid datorn.
Vi har utnyttjat varandras missbruk,
och spiralen snurrade i 190 nedåtgående.

Tills för fyra år sen då jag blev nykter.
Då hamnade allting i ett nytt ljus.
Jag missbrukare, du medberoende.

För två år sen snurrade karusellen vidare,
vi bytte, du missbrukare, jag medberoende.

Vilken otrolig soppa och kaos vi levt i .
Men i dag är detta en styrka,
Vi har lite mer förståelse för varandras beteende
än vad man nog normalt har.

Det har hjälpt mig massvis att se hur otroligt lika
alla beroende fungerar, drogen skiftar bara.
Jag är inte mindre ledsen och arg,
 men det har underlättat ibland

Ur all vår skit kom något vi kunde ha nytta utav av.

Brutal sanning

Lördag morgon, skönt!
Det har varit en turbolent vecka.
Sitter och summerar om allt det brutala
faktiskt har gett något, trots allt.

Och ofta känner jag i efterhand att det nog
fanns en mening med allt det jobbiga.
För varje bråk, för varje ilska och för alla
tårar, så förflyttar jag mig en mikrobit framåt.

En liten ny insikt, och det har inte varit förgäves,
snarare är jag på väg någonstans,
ingen vet var , men jag står inte stilla.
detta tröstar mig och ger mig lugn.

Vi fick till ett bra samtal nu på morgonen,
skillnaden denna gången var att min "lilla"
nya insikt var att ändra "tänket"

Du berättar ofta med brutal ärlighet nu
hur det har varit och hur du känner.
Jag valde nu att se detta som tillfrisknad,
du hade aldrig berättat annars.

 Jag gick gärna in i offer rollen förut (förra veckan)
Och tänkte bara på hur okänslig du var som sa så till
lilla mig, som redan fått ta så mycket.
Jag blir glad när jag kan ändra mitt "tänk"
så att det landar bättre i mig, så att jag kan må bra.
Inte för din skull, utan för min skull.

Jag tror ju starkt på att allting har en mening,
det är bara svårt att se den medetsamma alla gånger.

slaa

Fick ett inlägg av en beroende man,
och blev både glad och förvånad.
detta fick mig att fundera vidare på att
det ibland hade varit ganska praktiskt att
ha en tillfrisknande beroende som man kunde fråga saker.

Saker som ibland är lättare att förstå, när dom inte är för nära.
Är ibland inne på slaa och läser, för att jag har ett
stort behov av att förstå, och det har hjälpt mig att
se hur förtvivlade dom flesta är som har detta beroende.

Att läsa om eller höra någon annan berätta än mannen jag lever med,
där det ibland gör alldeles för ont att få svar på det jag vill veta,
har verkligen fått mig att förstå att det är en beroendesjukdom.

Från början hade jag väldigt svårt att ta till mig att det var
en sjukdom, och att det var något man gömde sig bakom.
Var låg gränserna mellan ett vanligt "svin" och en sexmissbrukare.

'men den gränsen blir väldigt tydlig när jag läser inläggen där,
förtvivlade människor som total förstör för sig själv,p.g.a
tvångsmässiga beteenden.
Sen blir jag också glad när jag läser om alla dom
som faktiskt jobbar med sitt tillfrisknande och mår bra.

Med vilja finns det finns hopp för oss alla!!

JA!

Nu ska här övas, i handling.
Har haft samtal med coachen och
 jag känner alltid likadant när vi är klara;
- Nu jävlar, ska det hända grejer.
Jag får liksom en vitamin kick rätt in i
tillfrisknadsblodet som slår till direkt.

Jag ska träna på att säga Ja,
och det är, ju mer jag tänker på det,
en akilleshäl för mig, att aldrig öppna upp ordentligt,
för att jag är rädd för mottagandet.

Jag vill aldrig börja blotta mitt innersta,
 för tänk om inte mottagaren känner så.
Rädd för att ratas,

Men att börja prata utifrån mitt hjärta,
kan ju aldrig vara fel.
Sluta förvänta mig svar och reaktioner.
När jag berättat från hjärtat, så är jag klar,
allt jag får därefter som är positivt är bonus.

Jag känner redan nu att detta är en ganska stor utmaning för mig,
men jag kan också känna lite svagt på befrielsen det ger när jag behärskar det.

Nu stänger jag locket och berättar för min man att
jag tycker att han gör framsteg i sitt tillfrisknande
 (har aldrig sagt det, för att jag är rädd att han ska lägga ner då, och känna sig klar)??
och att jag är tacksam för det, sen springer jag upp och lägger mig.
Godnattis!

nya tag!!

Det är ett tungt, slitet uttryck som jag inte gillar alls.
Men nu är det min tur att "ta nya tag" (igen)
Vi fick till ett hyffsat samtal igår kväll. (live)

Och hur det än är så är du nykter, du kämpar,
Du handlar, så jag är inte redo att lämna nu.
Jag bestämde mig i går för att skriva ner saker och ting.
Hur vi funkar, hur jag känner, hur du agerar, osv.

Om ett halvår ska jag ta fram det och titta på vad som hänt.
Och under tiden ska jag fortsätta med mitt,
Fokusera på mig, mina samtal, mina möten.
Jag mådde alldelles utmärkt när jag gjorde det.
Då får jag en tid för mig själv att fokusera på annat
än hur långt du kommit.
Så får vi väl leva lite som "kompisar" under tiden.

Jag behöver inte ständigt gå och fundera på
vilka "fel" du har ändrat och vilka du har kvar.
Ja, herre jisses vilket sjukt tillstånd jag befinner mig i.
även på min sida lurar diffe runt hörnet.

sms regn

Idag har våra sms haglat genom luften.
Vi har via telefonen bett om ursäkt, skilt oss
sagt att vi älskar varandra, sagt fula ord,
tagit tillbaka dom, ironiserat varandra,
skilt oss igen, sagt att vi vill bli friska ihop......

Allt detta har vi hunnit med på bara 6 timmar.

Finns det något som heter återfall i medberoende,
så har jag tagit ett sådant.
Jag gjorde en störtdykning ner i skiten,
och försöker nu kravla mej upp.

Ibland känns det som om jag är med i en film,
Kan detta verkligen hända på riktigt?
Och vad exakt är det som händer?

Två steg fram och ett tillbaka, eller var det tvärtom...

Äntligen igång!

Igår kväll satt vi fyra personer och trevade
oss igenom Malmös första S-Anon möte.
Vilken glädje, och vad skönt att vi kommit igång.
Det kommer att ske en och annan förändring,
eftersom det varit lite veligt med lokalen och tiden,
men nu är vi fyra som är engagerade,
och under tiden vi hittar något bra, så är vi kvar i den lokalen.

Här hemma är saker otroligt jobbiga,
Har haft en lite lugn period,
då vi bara har varit, och ibland känns det som
att håller jag bara käften och flyter med så blir det inga bråk.
Men är det så det ska funka?
Nä, tror inte det, jag måste få undra, ställa frågor.

Bad dig i dag att undersöka möjligheten för dig att bo
någon annanstans ett tag, få lov att tillfriskna lite var för sig.
Jag sa detta i ilska, och kommer säkert att ångra det,
men jag måste få prova, jag kan inte bara trava omkring här hemma
och vänta på än det ena och än det andra.

Jag vet att du kämpar med dig, men det räcker inte.
Samtidigt får jag ångest över att jag inte ger dig den tiden,
men jag behöver ju mer, ömhet, närhet, samtal, svar, m.m

Trots ditt oengagemang i "oss", så tror du plötsligt när jag
ber dig kolla boende, att jag träffat någon annan, och att du aldrig
kommer att få flytta in igen.
Men varför kämpar du inte för att vi ska kunna laga vårt äktenskap då?
Jag blir helt förvirrad när du svarar att du måste få kontroll på
ditt eget först och att du behöver tid....

Jag tror absolut att du är nykter, du kämpar, du jobbar med din sponsor
och ber mig ge dig tid, och då plötsligt känner jag mig jobbig, taskig
och krävande.Och jag vill ju ge dig tid, men sen slår det tillbaka
och jag känner mig manipulerad och jätte ensam igen.

Nä fy f.n för detta, det står mig upp i halsen.
Helt förvirrad igen, lost, glömt allt bra.

Rätt och slätt en skitdag!!

morgon stund har guld i ...

Det är inte ofta detta händer,
att jag stiger upp först i familjen.
Men nu sitter jag här i soffan,
och faktiskt njuter av tystnaden.

Börjar  faktiskt tro att det kan vara A och O
att få starta dagen "rätt" och lugnt och stilla,
i mitt eget sällskap, få lite tid att känna efter vad
jag vill ha ut av dagen som ligger framför mig.

För även om det finns bestämda planer
som måste följas, (köpa skor till yngsta,
och hämta hit farfar) så kan  jag bestämma
hur jag vill att min dag ska kännas.

Fick en uppgift av min sponsor för ganska längesen;
Att varje dag göra något för någon annan,
UTAN att berätta att jag gjort detta.

Har funderat mycket över det, för det var inte alltid så lätt.
Barnen var ju undantagna, och gör jag något för någon annan
och det gör jag ju, eftersom jag är  en medberoende person,
Så vill jag att det ska synas eller märkas att det var jag
 som gjort något gott, annars försvinner ju hela min "drog"

-Vad du är gullig som tänker på mig.
-Vilken tur vi har dig.
-Vad du är duktig.
-Såå snäll du är.
-Oh, du löste alla mina problem.
Detta behövde i och för sig inte sägas, det räckte med att jag
visste att folk skulle tänka det.

Det finns ett stort mått EGO i mitt medberoendet,
för hur ofta gör jag saker av bara ett varmt hjärta?

Detta var svårare än vad jag trott och glorian hamnade lite på sned.
Men det känns viktigt för mig att se att det inte bara är
omtanke och sann kärlek som fått mig att bete mig som jag gjort.
Jag är inte den "rena", genomgoda, varmhjärtade person jag inbillat
mig, när jag andvänder medberoendet.
Jag är starkt beroende av att få "belöningarna"

fotbollsträning

Morgon kaffet är avklarat.
Fotbollsträningen är avklarad
lite röjning av hus är avklarad.

Mannen är på slaa konvent.
Äldste sover.
Yngsta ute och leker.

Jag sitter ensam med datorn och min stora mugg kaffe på altanen!!
Så skönt livet ter sig ibland om man stannar upp och känner efter.

För övrigt var det jag som var med på träningen i dag,
brukar vara mannens jobb eftersom han är tränare.
Inser när jag sitter där att det är ganska bra, att det inte brukar vara jag.
Rena militär träningen, och väldigt grabbigt ( bland papporna på läktaren )
Kommentarer som :- fattar dom inte att dom ska dribbla vänster,
punktmarkera, och skjuta stolpe in!  Dom har ett Jäävligt segt passningsspel.

Mitt mamma hjärta gick igång, . -Hallå, dom är sju år!!
Inser efter en stund att killarna faktiskt tycker det är helt ok,
och dom hör ju faktiskt inte vad männen med sina egna svunna
drömmar står och svamlar om.

Mitt problem är nog att jag har svårt för att ta det på allvar.
Herregud, låt dom stå och rita i gruset, eller plocka en och annan blomma.
visa sina tappade tänder, jämföra skor, kolla flygplan, ......

Nä, jag hade inte blivit nån bra fotbollstänare!!

Igår kväll säger min man plötsligt (efter dagar av tystnad)
- Oj vad jag ville krama dig innan jag gick idag.
ändå så går jag ut och slår igen dörren, och så ångrar jag mig efteråt.

Ja, det är ju dumt, säger jag.
Men jag är glad att du berättar.

Jag ser faktiskt ditt kämpande, det sker inte alltid i "min" ordning
och på mitt vis, men dock.
Du har en väldigt programinriktad sponsor som du litar väldigt mycket på.
En sponsor som inte ger så mycket för behandling,
utan går strikt efter stora boken.
Jag har lagt mig platt inför detta, detta är din väg.
Gör det du tror på, men behandla mig väl under tiden.



.

Varning!

Jisses, vilket väder!
Det blåser storm i hela Skåne,
 dom pratar t.o.m orkan i radio.

varje gång det är "katastrof" väder vill jag samla ihop flocken,
och sätta mig i säkerhet, (gärna med bunkrade konservburkar)
Jag vill gärna att alla stannar inomhus, tills faran är över.

Min 20-åring tittar på mig med "åsneblick" och undrar:
- hur tänker du, det är Fredag!!

Min lille tittar likadant och säger:
-jag ska inte vara inne, jag ska till Gustav!!!

Min man tittar inte alls på mig, så förmodligen
har han inte märkt att det är "kris".

Ja,ja  jag är min egen flock i dag, jag lägger mig under
en filt och öppnar en burk vita böner : )
och här tänker jag ligga tills stormen har bedarrat.
Skööönt!

God morgon!

Kom på idag att jag alltid (tja, nästan) alltid
vaknar glad och bekymmersfri.
Det är en behaglig känsla.
När kaoset finns där så är det precis
som om det accelererar ju längre dagen går
för att kulminera  vid läggdags.
Sen börjar det om.

Nu är det morgon och det innebär
att jag har ro och glädje i mängder.
Ingen man att analysera heller,
Bara jag och yngsta.
skööönt.

Börjar dock krypa i kroppen på mig
av att titta på mr.bean på disneychannel.
Han börjar bli frisk nu, det går inte att ta fel på.
Då sätter två av hans aktivaste kroppsdelar fart.
Nämligen mun och ben.
Men det är bra, då släpper min förlamning,
och jag kan utnyttja lite vab dag till att få
 en aning ordning runt mig.

Sitter och tänker på min sommar praktik.
Den ska göras i en anhörig grupp på samma ställe
jag själv var på för 4,5 år sen, bara det att då var jag "the bad guy"
Skum känsla men det ska bli oerhört kul, och lite nervöst.
Tänk vad mycket som hänt sen jag var där,
livet har liksom tagit en helt annan vändning,
och mannen och jag fick byta alla böcker med varandra : )
medberoende/beroende    beroende/medberoende
Känns som om jag kan dom orden nu...

Hårfina gränser

Jag kan inte sortera längre.

Du var bräcklig idag, gråtmild och pratade
om hur du mått, och vad som fick dig att fly
som mest i ditt missbruk.

Det var när vi kämpade med att få barn,
och du fick besked om att det låg på dig
 att jag inte blev gravid.
det var provrör som gällde, men med dina
egna spermier, jag såg det aldrig som ett problem.

nu inser jag ju, att du agerat ut för att du är missbrukare
inte för att du inte kunde befrukta mig.
Hade vi blivit med barn direkt så hade det ju
varit något annat, så klart.

Men det kändes äkta när du berättade det idag,
att det varit en sorg för dig som du flydde från.

Men här kan jag plötsligt inte sortera,
 och jag har svårt för hur jag ska reagera när du berättar sånt här.
Ska väl förmodligen inte reagera alls, bara lyssna

Är det lite friskhet?
Är det manipulation?
Är det litet rop på tröst?
Jag har ingen som helst aning längre.
jag vet inte längre vad du är kapabel till att säga
för egen vinnings skull.

Jag har fortfarande ganska bra koll på distansen till dig och din sjukdom,
men jag är livrädd att bli av med den.

Säger mest jaha när du berättar för att jag inte vet bättre.
och för att jag har j...igt lätt för att gå in i något stört när du är ledsen.

Huller om buller, upp o ner, in o ut,bak o fram
(liten beskrivning av min hjärna)

totalt överumplad

Jag har blivit totalt överrumplad av en bottenlös sorg
över allt jag varit med om, allt jag utsatt mig själv för.
Allt jag utsatt barnen för,för allt du har utsatt oss för
och fortfarande gör.
En sorg som är så stark så att den golvar mig.

Jag har lyssnat på hur du har mått,
jag har lyssnat på brev där du skrivit din ånger.
jag har lyssnat på vad du gjort
Jag har lyssnat på varför du blivit som du blivit.

Inte en enda gång har du ärligt och uppriktigt
lyssnat på hur jag mått, vad jag känt,
med ett intresse som har varit från hjärtat.

Men här kommer sorger som jag har svårt att ta mig förbi:

Jag känner en otrolig sorg över att du valde att utagera
istället för att vara närvarande på KK när jag låg där med vår nyfödde son

Jag känner sorg för att jag och en tredagars baby kom hem till ett kaotiskt hem,
som du inte lyft ett finger i trots att du inte varit hos oss.

Jag känner sorg för att du inte köpt EN blomma då jag fyllde fyrtio.

Jag känner sorg för att du satt och låtsas grät hos familjeterapeuter
medans jag tog det på blodigaste allvar.

Jag känner sorg för alla dom gånger du varit själv med sonen
och han fått tillbringa tiden själv medan du satt vid datorn.

Jag känner sorg för att du skrek till mig att mitt barndomstrauma
nog mest var gnäll om det nånsin hade existerat

Men mest av allt känner jag en bottenlös sorg över att jag
tillåtit mig leva så här, och att vi inte fanns med i ditt tillfrisknande

Detta är bara ett axplock, men jag känner att jag skulle
behöva sitta mitt emot dig och titta in i dina ögon och berätta
hur detta påverkat mig.
Jag behöver komma till tals, lugnt och stilla, inte skrik i ilska.
någon form av upprättelse.
Jag är inte ute efter att lägga skuld och skam på dig,
däremot känner jag att jag behöver berätta för dig att
jag faktiskt finns, och att mina känslor finns, att min sorg finns.

Detta tror jag att JAG BEHÖVER för att komma vidare.

Hur påverkas barnen?

Eftersom jag ändå bara sitter här i soffan med en
älskad unge bredvid mig,
 och en som precis försvunnit ut till sitt jobb,
Så tänker jag mycket på hur dom påverkats av allt detta som händer och har hänt.

Vi har pratat om detta ganska öppet,
Böcker ligger framme, och ordet sexmissbrukare
har andvänts oftare här hemma än lördagsgodis.
Äldsta sonen har givetvis fått en förklaring,
som han inte riktigt köper, men han har fått sanningen.

Vi har tyvärr aldrig riktigt lyckats med "att vänta tills barnen sover" konceptet.
när det varit kaos. Hur har dom påverkats av det?
kommer dom att sitta på acoa om tio år och berätta
att dom är uppvuxna i en dysfunktionell familj?

Jag vill så gärna tro att jag bryter kedjan, här och nu.
Att genom mitt förändrade beteende så ändras deras "tänk"
Ja, ingen vet ju hur det blir och ingenting går att göra ogjort.

Det  positiva är att om dom skulle behöva hjälp i framtiden
så har dom en mamma som inte blundar och låtsas att allt är bra.
En mamma som vet att det är klokt att söka hjälp.
En mamma som inte dömmer eller fördömmer.
och det är ju inte illa

Redigering!!

Fick precis ett samtal om dubbelbokning.
Mötena äger rum samma tid, samma ställe
MEN måndagar.
All information om vägbeskrivning kommer att stå på sanons sida.

Så kan det bli, men hela jag gick igång.
KATASTROF!!

Blev livrädd när dom ringde, tänkte att
 Nä, vi lämnar inte tillbaka några nyklar
Lite rörigt, men det fanns inget att göra.
Nu är Måndagarna våra och vi har fått
hans ord på att inte ändra något.
Han var vekligen ledsen.

Sitter fortfarande hemma med ett sjukt barn,
Hade kunnat ta tag i hur många projekt som helst,
men av någon konstig anledning blir jag helt apatisk
av att någon annan är sjuk, (eller det är nog oftare än så)
Jag är verkligen en soffsittare, eller superaktiv
ingenting däremellan, småplocka ligger inte för mig,
jag tar tag när det VERKLIGEN behövs.
På gott och ont , som allt annat.

Mannen min läser stora boken 90% av sin vakna tid,
resterande tid pratar han med sin sponsor,
 vi får väl se vart det leder :)

Möte i Malmö

Nu är det ett faktum.
Imorgon ska vi ha första sanonmötet i Malmö.
På Andraesgården, rosenholmsalle`10 i källaren.
Oj vad kul det ska bli!

nej

Igår stod jag i affären och hörde två kompisar stå och prata med varandra.
Den ena frågade den andre om hon var sugen på att fika,
varav hon svarade: -Nä, tack!
Jag fick nästan lite panik som hört detta, fy vad taskigt,
tänkte jag.

Mitt snedtänk i ett nötskal, jag har så förbannat svårt för att
säga nej, framför allt till snälla människor.
Dumma människor är ju inga problem, men att
säga nej tack till någon som är snäll tycker jag är jättesvårt.
Men det är ju inte ett dugg taskigt att tacka nej när man inte vill.

Att tacka ja, men att egentligen inte vilja är ju taskigare.

Ibland när jag  tackar nej till erbjudande typ.
folk som vill sälja något så ljuger jag.
- tack, men jag har redan köpt. eller
- den prenumererar jag redan på.
Varför?, hur svårt kan det va?

Ringer jag och avbokar en ex.tandläkartid känner
jag mig tvungen att ha en bra anledning att berätta
för sköterskan som svarar, som om hon bryr sig om det.
Så himla många snedvridna beteenden jag har.

Just för tillfälligt har jag inga problem med att säga
nej här hemma, kan nästan känna att jag är en frenetisk nej-sägare
just nu, men det får vara så, jag tränar och hittar
säkert balansen.

Mår illa

Klockan ringde som vanligt, jag var tok trött som vanligt,
men jag asade mig upp och in i duschen.
gjorde mina morgon bestyr, som är ganska minimala,
eftersom dom prioriteras bort mot sömn.

Precis när jag sagt hej då till familjen och skulle ta steget ut så kräks
sjuåringen, (och jag visste direkt att det var min tur att vara hemma,
men jag gav det lite tid ifall mannen hade glömt  : )
Mannen hade inte glömt, så det var bara att backa bandet
In igen, av med kläderna, ner i soffan.
Så nu sitter jag här pigg som aldrig förr.
Kunde han inte kräkts innan vi steg upp??

Ja ja nu har jag en hel dag till att ligga i soffan med
en varm sjuåring, ganska hög mysfaktor trots sjukan.

Pratade med en kvinna igår som är i samma situation som jag,
d.v.s lever med en tillfrisknande sexmissbrukare, och jag blir lika
förundrad varje gång när likheterna i deras  (sjuka) personlighet är så många och lika.
Sidor som man inte kopplar ihop med sexmissbruket från början.
Fast det blir ganska tydligt att egenkärleken och självkänslan
på dessa män är obefintlig och det är verkligen sorgligt.

Jag önskar verkligen för alla dessa män och kvinnor att sexmissbruk
klassas som sjukdom, så att alla kan få den hjälp som dom  behöver.
Och att vi anhöriga kan få den hjälp vi behöver.
Utan att det ska kosta en förmögenhet.
Jag tror att en liten del skam och skuld skulle försvunnit då,
precis som det gjort med andra beroende.

Hade ansvariga satt sig in i problematiken,
och tagit sig tiden att lyssna på människor med sjukdommen
och alla deras liknande beteende, så kan det inte ta så himla lång
 tid att förstå att det rör sig om sjukdom.

Det kommer förmodligen att ske, men som med allting annat
som rör detta beroende så är det väl inte raketfart som gäller:)

 
Ibörjan av veckan skriver vi kontrakt, och får nycklar.
Beroende på vilken dag detta blir
 så vet jag inte om det blir innan Onsdag,
 annars blir det senast nästa Onsdag.
Då slår sanon i Malmö upp portarna, tjoho!!

Kände plötsligt lite nervositet
 när jag var inne och skulle samla ihop
material på sanon sidan.
Undra om det  kommer mer än två?
Tänk om vi glömmer något?
Kan vi detta nu?

Sen blev jag irriterad på mig själv,
Dessa förbannade prestationskrav.
Det behövs bara två för ett möte.
Är vi bara där, så är det viktigaste med,
 nämligen människorna som behöver det.
Alla kan detta, vi behöver bara vara där
 och dela med oss, om vi har lust med det.

Desssutom är det möte för en grupp människor
 som generellt verkar vara väldigt ödmjuka.
Tillsammans formar vi ju mötena.

Detta kommer gå jättebra. och ska bli så skönt att
ha ett eget möte att gå till.

test?

Du testar mig nu, jag känner det i varje mening du uttalar.
Du berättar ingående hur dåligt du mår, när reaktionen
uteblir så berättar du om igen fast på ett hårdare, råare vis.
Du berättar saker som du vet gjort mig rädd.
Du berättar saker som jag bett om att inte få höra.
Du vill ha en reaktion på att jag fortfarande är fången känslomässigt.

Du pratar oerhört respektlöst med mig emellanåt,
jag ser idag igenom det, du är rädd!
Nu är det ju inte så att jag på något vis accepterar detta,
vilket gör att det är ständigt irritation.
Jag sätter knivskarpa gränser och du ber om ursäkt.
Ursäkter som idag inte betyder speciellt mycket.

Vad du inte inser är att du gör det lättare för mig att
hålla distans till detta uppenbara tokeri.
Ibland blir jag uppriktigt rädd över din känslomässiga störning,
den är större än jag någonsin anat.

Jag avundas inte jobbet du har framför dig om du vill bli frisk,
men jag har totalt släppt min inblandning i det hela, så mitt i
detta kaos känner jag en sån oerhörd befrielse och
faktiskt en lycka över att mitt liv är inte så fucked up.
Jag har det väldigt bra även nu, jag har fullt med fria val.
Detta är helt och hållet resultatet av ett vilt kämpande
i  mitt eget tillfrisknande, och jag tänker fortsätta med det,
för jag tror ju att det är färskvara.

Jag har ett inre driv som inte är förknippat med dig längre.
Och jag jublar över detta, och är så tacksam över alla
kvinnor som gått före och visat mig vägen!
Alla kvinnor som generöst delar med sig så att jag slipper
känna att jag är ensam.

Ni är alla ovärderliga för mig!!