nej

Igår stod jag i affären och hörde två kompisar stå och prata med varandra.
Den ena frågade den andre om hon var sugen på att fika,
varav hon svarade: -Nä, tack!
Jag fick nästan lite panik som hört detta, fy vad taskigt,
tänkte jag.

Mitt snedtänk i ett nötskal, jag har så förbannat svårt för att
säga nej, framför allt till snälla människor.
Dumma människor är ju inga problem, men att
säga nej tack till någon som är snäll tycker jag är jättesvårt.
Men det är ju inte ett dugg taskigt att tacka nej när man inte vill.

Att tacka ja, men att egentligen inte vilja är ju taskigare.

Ibland när jag  tackar nej till erbjudande typ.
folk som vill sälja något så ljuger jag.
- tack, men jag har redan köpt. eller
- den prenumererar jag redan på.
Varför?, hur svårt kan det va?

Ringer jag och avbokar en ex.tandläkartid känner
jag mig tvungen att ha en bra anledning att berätta
för sköterskan som svarar, som om hon bryr sig om det.
Så himla många snedvridna beteenden jag har.

Just för tillfälligt har jag inga problem med att säga
nej här hemma, kan nästan känna att jag är en frenetisk nej-sägare
just nu, men det får vara så, jag tränar och hittar
säkert balansen.