Eftersom jag ändå bara sitter här i soffan med en
älskad unge bredvid mig,
och en som precis försvunnit ut till sitt jobb,
Så tänker jag mycket på hur dom påverkats av allt detta som händer och har hänt.
Vi har pratat om detta ganska öppet,
Böcker ligger framme, och ordet sexmissbrukare
har andvänts oftare här hemma än lördagsgodis.
Äldsta sonen har givetvis fått en förklaring,
som han inte riktigt köper, men han har fått sanningen.
Vi har tyvärr aldrig riktigt lyckats med "att vänta tills barnen sover" konceptet.
när det varit kaos. Hur har dom påverkats av det?
kommer dom att sitta på acoa om tio år och berätta
att dom är uppvuxna i en dysfunktionell familj?
Jag vill så gärna tro att jag bryter kedjan, här och nu.
Att genom mitt förändrade beteende så ändras deras "tänk"
Ja, ingen vet ju hur det blir och ingenting går att göra ogjort.
Det positiva är att om dom skulle behöva hjälp i framtiden
så har dom en mamma som inte blundar och låtsas att allt är bra.
En mamma som vet att det är klokt att söka hjälp.
En mamma som inte dömmer eller fördömmer.
och det är ju inte illa
2 kommentarer:
Det räcker oerhört långt!
Ja,jag vill gärna tro det också.
Skicka en kommentar