Ibland blir jag rädd för att gå bitter ur detta.
Det är mitt absolut värsta scenario.
Bitterhet är inget kul alls,
varken för ägaren av den eller motagaren.
Har tänkt mycket på detta, hur undviker jag att bli bitter?
Jo, för min del tror jag att det handlar om total förlåtelse.
En förlåtelse som är djupt förankrad i mitt hjärta.
som verkligen har landat i mig.
Jag är inte där ännu till fullo, men jag går i rätt riktning.
Vissa människor tror att om man förlåter så accepterar
man att bli behandlad dåligt igen, det tror inte jag.
Jag tror till och med att jag kan förlåta, för att sen kanske ändå
utesluta den människan ur mitt liv, beroende på gärning.
Jag kan förlåta utan att förstå allt.
Jag kan förlåta för att jag själv vill bli förlåten när jag gjort fel.
Jag kan förlåta för att bli fri.
Jag tror att förlåtelsen sitter i mig, och är välgörande för mig.
jag tycker att förlåtande människor är storartade, modiga och smarta.
Förlåtelsen i sig är befriande,välgörande och vacker.
3 kommentarer:
Bitter var jag länge! Det försvinner mer och mer. Men fortfarande kan jag tycka synd om den kvinnan han nu har en relation med. Blir upprorisk mot hans beteende känner att kvinnor är så utsatta.
Att förlåta kan tyckas nödvändigt när man kanske ska fortsätta att leva med missbrukaren. Annars tycker jag att förlåta eller ha en viss acceptans utan att förstå hur än relationen kommer att se ut är bra. Man blir faktiskt fri.....
Jag tror att förlåtelsen är nödvändig för mitt mående även om jag väljer att gå.
Sen tror jag att även män är utsatta för denna sjukdom i lika hög grad, men färre kvinnor söker hjälp, sorgligt för det ligger ofta mer skam hos en kvinna, så är det i alla fall på alkoholsidan. Kram
Kvinnor skäms mer, absolut
Skicka en kommentar