En stilla undran ibland är om jag verkligen älskar dig
och vad jag då älskar.
jag kanske inte heller vet vad älskar är?
försökte lista lite för-emot i huvudet
och det var inget kul resultat.
Jag vet att jag klarar mig bra själv,
jag har många vänner,
nära familj, och hyfsad ekonomi.
Jag tror att jag är ganska "grundglad"
i mitt sätt att vara, så jag är inte rädd att
bli ensam direkt, tror jag.
Men vad är det då?
Det "trygga" som är det mest otrygga jag varit i?
Är det en besatthet i att få dig frisk?
Är jag fortfarande bekväm i kaos?
Jag har full förståelse för folk som inte förstår mina val,
det gör nämligen inte själv heller alla gånger.
2 kommentarer:
Jag beundrar dig för din självinsikt och att i all förvirring du känner kan du formulera det så bra. Förstår precis hur du menar när man ser sig själv utifrån med "andras ögon" att de val man gör att stanna i ett dysfunktionellt förhållande kan verka märkligt. Jag upplevde samtidigt känslor av skam och skämdes att jag nöjde mig med så lite. / Kattis
Ja det värsta är ju att jag själv tycker det är märkligt ibland,att jag stannar, men jag tror att tiden gör mig mogen om det är åt det hållet jag ska.
Hoppet finns ju naturligtvis att han ska bli frisk,för som frisk har han ju egenskaperna jag vill åt, men det blir ju mindre för varje gång han missbrukar mitt förtroende.
/ kram Livia
Skicka en kommentar