Efter min födelsedag i Torsdags så
har saker och ting bara rullat på.
Du är mild, trevlig och omtänksam.
Du är glad, öppen och energisk.
Jag är förvirrad, och irriterad.
Jag vill inte att det ska rulla på.
För detta ska vi inte fastna i .
Jag tror du "glömt" att du ska flytta till ett rum.
Det är så himla lätt att fastna och skjuta det jobbiga framför sig,
så därför frågade jag dig igår kväll innan jag pep upp och la mig
om du har fritt tillträde till rummet när som helst, och det hade du.
Jag frågade både för att jag ville veta och
för att du skulle förstå att det fortfarande är aktuellt.
Du ska bo i ett rum hos en särboende kvinna
som du träffade för fyra år sen på nämndemans gården,
på anhörigvecka, och som du tyckte hemskt mycket om att
prata med.
Du säger att du berättat hela din historia för henne,
nu när du frågade om boende.
Jag är själv förvånad över att detta inte bekymrar mig,
men det gör det faktiskt inte, inte det minsta.
Just nu är jag mer bekymrad över att du inte är där ännu.
Men nästa vecka är vad som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar