kontroll

Jag åker på Måndag kväll och det känns så rätt.
Det är jobbigt att vara här hemma just nu.
Vi bråkar inte, snarare tvärtom.
Men jag har trots min distans svårt
att hålla mig ifrån det som är ditt.

Jag känner  inte heller att mitt beslut att du inte ska bo här
under tiden du tillfrisknar, om du nu gör det, är fel.
Jag känner tydligt att jag behöver komma ifrån att se hur
du går till väga, för jag har otroligt svårt att inte ha synpunkter.
och detta är helt och hållet mina defekter och rädslor.
Och det är klart att detta är en form av kontroll,
fast jag bara vill "göra dig uppmärksam"

Det kommer att komma mycket ro i detta för min del, tror jag.
Att ha ditt tillfrisknande och dig på distans.
Det kommer att träna mitt tålamod,
för det kommer att visa sig med tiden om du tagit allt på allvar.
Jag behöver den distansen för att släppa taget totalt.

Nu ska jag hämta  yngsta hos en kompis,
han är ibland min läromästare i sin syn på sig själv.
Han har inga gränser för vad han tror han klarar,
han är nämligen bergsäker på att han klarar allt.
Med lite finslipning på det (så han inte skadar sig)
 så kommer han att ha en underbar relation med sig själv.
Och utav det lär jag mig dagligen, lyckliga mig som har mina barn!!