Jag har svårt för att fatta ibland.
Så fort jag utrycker ett behov jag har,
(just nu mer och djupare samtal mellan oss)
Så går du in i försvarsposition.
Du försvarar dig som om det vore grövsta påhopp.
Jag har så svårt för att greppa det.
T.ex. - Det är inte bara jag som inte pratar.
-Det var inte mitt fel.
- Du gör också så.
Försöker att förklara att det var inget påhopp utan en önskan,
men jag vet inte, det gåt inte riktigt in.
du återkommer gärna till att du inte vill ha mer irritation,
men jag har förklarat minst tjugo gånger att
blir jag irriterad i dag så är det inte
för vad du gjorde för ett år sen utan något dagsfärskt.
Jag tror inte du tror mig, men det får faktiskt vara ditt bekymmer.
Jag tycker det är otroligt tungt emellan just nu.
Ibland tror jag bara vi är olika, har olika behov.
Vi har ju inte sett dom samtidigt i dagsljus förr,
och jag vet att jag har helt andra krav än för tre år sen.
Tiden får visa.
4 kommentarer:
Har läst din blogg ett tag och undrar vad ditt förhållande ger dig egentligen? Ska inte ett förhållande ge glädje och kraft att må bra? Jag har haft liknande situation själv och fick slita mig loss men jag lovar att den lättnad som följer när man är fri från allt ältande och förnedring var det bästa jag gjort. En tung sten är äntligen borta. Det är svårt att förstå hur du orkar leva som du gör dag efter dag./Kattis
Tack för ditt inlägg, den väckte en del funderingar.
Jo jag tycker också att ett förhållande ska ge kraft och glädje, och detta förhållandet har gett mig kraft att för första gången se mina egna mönster som jag vill bli fri ifrån, glädje och kärlek har vi också mellan varven, och därför har jag valt att försöka tillfriskna tillsammans med denna man, en utmaning som kräver lite ältande som jag valt att lägga här, just för att kunna må bra resten av tiden. /Livia
Jag har också läst din blogg ett tag och känner igen mig i att det är just dessa jobbiga känslor man vill älta. Det kan vara svårt för andra att förstå den andra sidan då man inte så ofta pratar om den. Kärleken när den smyger sig på, glädjen när den infinner sig och det där lilla hoppet som man nästan inte vågar känna. Dessutom handlar det ju om att jobba med sig själv i första hand, oavsett om man stannar eller lämnar. För mig finns inget rätt eller fel - bara olika vägar.
Jag läser här för att jag tycker du har ett fantastiskt sätt att sätta ord på känslor jag känner igen.
Ditt kämpande ger mig hopp.
Tack för dina ord!
jag tycker inte heller att det finns någon rätt eller fel väg.
bara olika sätt att ta hand om sig.
Jag känner så väl igen det du skriver, känslor som smyger sig på som jag knappt vågar känna på. känner mig ibland så utbränd på mina
känslor bara.
Styrkan att kämpa får jag många gånger utav er i samma situation.
kram/livia
Skicka en kommentar