tryckt stämmning

Här ligger en tryckt stämning i hela huset, och jag kan inte riktigt sätta
fingret på vad det är.
Den har legat där sen i Fredagskväll när du kom hem.

Inga sura miner och inga hårda ord, men ett tassande i ingenting.
Vi har båda frågat varandra om det är något, men ingenting vi vet.

Så här blir det ofta av ingenting, vi blir så fruktansvärt påverkade
av minsta nyans skillnad i den andres mående, och intar samma position själv,
och då skapas detta vakum.

Vi är extremt känsliga för förändring, och det präglar sen
en konstig känsla, där det känns som om det ligger massor i luften och dallrar.

Jag känner mig inte alls bekväm i detta, Jag vill veta vad som händer.
Som det är nu känns det som om det byggs upp något onödigt
utav ingenting i ren rädsla.

Försöker vara som vanligt, och det tror jag du gör också, men det är svårt,
för det är just i detta vakum mitt huvud löpper amok.

Har försökt tänka tillbaka och tänkte på i Fredags kväll när du berättade om dagen,
den hade varit bra och ni hade pratat mycket om den mentala besatteten,
och att den inte kommer att försvinna, bara hållas i schack genom att alltid
jobba med sitt tillfrisknande, och det är ju superbra att du vet att det måste
underhållas, men det gör ont ändå att höra att denna besatthet alltid kommer att finnas i ditt huvud.

Kanske är det dessa tankar som omedvetet skapar avstånd, jag vet inte.
Jag vet att det är dina tankegångar om tillfrisknandet som är hållbara, så jag
ska försöka göra min del i att få tillbaka normal läge.

Fan vad det känns trögt imellanåt!