Fy, vad rädd jag blev !

I veckan som gick fick min äldsta son ett brev från polisen!!!
Han var naturligtvis inte hemma, så vi kunde slita upp det tillsammans,(tänkte jag.)

Mitt huvud fick lite att arbeta med när jag dessutom
såg på kuvertet att det var från kriminalroteln.
Jaha ,där stod jag och började fundera på vad min lilla bomullstuss
kunde tänkas ha gjort, som gjorde att självaste Kriminalen ville prata
med honom.
Jag som är så rädd för auktoriteter, fortsatte filmen i huvudet
och den slutade när vi var och hälsa på sonen på kumla:)

Jag stod med detta brännande kuvert ett bra tag, och höll t.o.m upp
det mot ljuset, för att kanske kunna ana vad det stod.
Måste erkänna att tanken på att ånga upp det for förbi.
JAG som stångat mig blodig med andra föräldrar som försöker läsa sina barns post.
Hemska mamman försvarade det hela med att jag måste ju hjälpa honom
om han kommit på vilovägar.

till slut såg jag ingen annan utväg än att ringa sonen och berätta
att det kommit brev från polisen (helt apropå) när jag ändå skulle fråga om han skulle äta med oss.
Han svarade till min stora glädje:  - Öppna det!
-Ska jag verkligen det, ska du inte öppna det själv när du kommer hem?
(kära gud, låt honom inte svara ja på det)
Jag fick öppna, och ja, han ska in på förhör, för att han kastat
saker fel på en återvinnings station!

Detta är naturligtvis inget bra, men jag tror han slipper kumla:)
Här visade sig katastrof tänk i sin värsta form!!