spel?

Jag känner ibland hur jag fortfarande låter mig bli duperad och manipulerad
av dig och ditt tillvägagångsätt.
Här kommer ytterligare ett mönster, när jag sätter ner foten
och ända inifrån skelettet känner trötthet över sjukdomshelvetet, då vaknar du till.

Du känner skillnaden, när jag säger något med ett mikrotvivel,
hoten som jag inte menat eller ilskan som du snabbt vänder på,
så att jag ska förstå hur dåligt jag bär mig åt.
Jag har svalt det med hull och hår.

Du vet nästan bättre än jag själv när jag känner på riktigt, att nu skiter jag i detta.
För då börjar du aktivera både huvud och känslor.

Jag har tagit fasta på detta, på något konstigt vis, för jag vet att det ska komma,
att jag ska få lite bekräftelse och allvar när jag visat denna sida, då blir jag nöjd och glad
och vi börjar om igen.

Jag har knarkat lite bekräftelse.

Jag är glad att jag ser mitt mönster, jag vill inte dit igen.
Denna j..la rundgång, detta spel.

Jag vill hålla fast vid denna distans, jag mår bra av den, och du får göra
det du ska.

Jag tror att du kämpar till viss del, men med din hastighet känns det som
du hittar rätt när du fyllt 85 om du orkar dit, för det finns många faror
i detta tillfrisknandet om man inte ger allt och inser allvaret.

Men så länge du håller dig nykter finns jag kvar ett tag till
och ser vad det utvecklas till, förhoppningsvis med ett spel mindre.
Jag fortsätter skala på löken och ser vad som blir kvar.