Jag är inne i en period när mycket far omkring i huvudet,
jag pendlar mellan alla känslor som finns att ha, tror jag.
Jag får svårt att fokusera, och allting blandas ihop till ett virr varr.

Men jag tror att det är ett litet sorteringsarbete som med tiden hittar sin plats.

Förr när jag bad om hjälp, så frågade jag runt tills jag fick det svar jag ville ha,
och det känns ju så där lagom klokt, det kunde jag ju lika gärna bestämmt själv.

Jag tänker mycket på saker jag får till mig, provar, gör om, lägger till
och drar ifrån.

vissa saker förstår jag inte, men provar ändå, andra saker dömmer jag ut
men provar även dom.
Och många gånger blir det ju bra.
Jag måste ju göra annorlunda för att få ett annat resultat, än det jag fått hittills.
När jag provat kan jag välja att behålla eller kasta bort.

Jag vet ju sen gammalt att jag inte sitter inne med dom bästa alternativen själv,
hade jag gjort det hade mitt liv inte blivit riktigt så här rörigt.
Förr kunde jag "best felv".
Jag tror  att alla människor har något att säga som jag behöver,
om jag bara lyssnar.
Vi finns här för att vi behöver varandra.
Att ensam är stark är skitsnack så det förslår.

Att få på mig min livskostym i rätt storlek, inte för stor och inte för liten.
Jag är lika mycket värd som alla andra människor, varken mer eller mindre.

Jag tror mycket på att ta mina känslor på allvar, men däremot inte ta mig själv på
för stort allvar.

Här kom lite av rörigheten på pränt.