söndag 13 februari 2011

självpåtagen sress

Jag försöker verkligen att jobba så aktivt som möjligt
med mitt medberoende, och att se mina medhavda "systemfel"
som jag har tagit med mig in i relationer jag haft.
Att se min del, när saker går fel i relationen och att be om ursäkt
när så var fallet.

Jag tränar också aktivt med att GÖRA annorlunda än jag gjort förrut
(och som jag många gånger fortfarande vill)
den s.k autopiloten finns där i ryggmärgen och pockar på uppmärksamhet.
När jag gör detta så känns det ofta bra, dock inte alltid under tiden men på sikt.
Och det är här jag känner av att även jag är en beroendeperson
Jag vill ju känna välmående omgående.Ta den lätta vägen.

Jag har ganska mycket kontakt med kvinnor i samma situation, läser mycket i ämnet
får bra coaching, ändå så känner jag mig otillräcklig i mitt tillfrisknandet.

Det är så himla sjukt att jag t.o.m vill vara bäst (och gärna snabbast)
i att bli frisk från mitt medberoende annars känner jag mig "dålig".

Tror ofta att andra ska tänka,  har inte hon kommit längre eller borde hon inte kommit över det där nu.
Mitt bättre jag vet att det är fel, att folk har fullt upp med sig själv, och att mitt tillfrisknande är bara mitt.

Trots detta infinner sig dessa funderingar och stressar mig, JAG VILL BLI FRISK IGÅR :)

2 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Haha, jag känner igen det där.
Och du kan vara lugn, alla är precis som du:)
Huvudsaken är att du är villig att bli av med det, då blir du det... även om det tar en stund till.

livia sa...

Jag brukar tänka, små steg gör grunden stabilare
men jag är inte så vältränad i sådant som tar tid... så visst finns det en menning även med detta.