livet

I går var det begravning, det är tungt med begravning även om döden i detta fall var en
befrielse.
Det var en mycket fin och ljus begravning och en helt underbar präst
som talade ganska mycket om det viktiga i livet, om att vara här och nu,
att inte glömma bort att berätta för mina nära att jag älskar dom, Att inte slarva
bort livet helt enkelt.
Och att livet handlar om relationer till andra människor.
Det hela avslutades med att kistan blev utburen av männen i hennes liv d.v.s
söner och barnbarn.
Mycket känslosamt och ljust, och så mycket av livet.

Jag har slarvat bort en del år av mitt liv, samtidigt som jag idag
med facit i hand inte vill ha det ogjort.
Jag tror så starkt på att allting har en mening, men att jag
ibland inte förstår den meningen förrän långt senare.
I detta känner jag mig ganska trygg, när jag är riktigt låg.

Och jag känner djupt i mitt hjärta att jag verkligen älskar livet.