sex

Många tankar väcks i mig när sex kommer på tal,
det som var ganska enkelt förr, har blivit trevande och osäkert.
fyllt med både vånda och längtan.

Sen hela din sjukdom rullades upp har mycket hänt naturligtvis.
Men vårt sexliv avstannade ganska naturligt eftersom jag var ett öppet sår.
Jag har hela tiden känt att jag inte fixar att ha sex så länge jag inte känner att du är totalt odiffad
och vi tillsammans pratat om ärligheten att stoppa, om intensiteten tar över.

I går hade vi sex för första gången på  nästan ett år.
Helt spontant skedde detta och jag lät mig ryckas med.
det var jätte fint och nästan lite gulligt tafatt.

Sen kom då alla frågor som mitt huvud producerar i ensamhet,
blev det fel?, var du närvarande? tänkte du på andra?
Påverkar detta ditt tillfrisknande?
Då tröttnade jag på lilla hjärnspöket, vi frågade faktiskt varandra
och båda tyckte det kändes fint och friskt.

Här är det dags för mig att tacka min delperson för visat intresse,
men nä tack, jag klarar mig galant själv.
Nu är det vi som upplevt du och jag ,våra friska delar,vanlig man och vanlig kvinna.
Måste börja släppa in dom personligheterna också, så att dom får den plats dom förtjänar.
ta den friska delens parti,

Blir oerhört trött på att ha missbruket med i varenda sak som sker.
fastän jag inser att det inte är konstiga frågor efter sjukdomens blottande.

Men nu har dom fått uppmärksamheten, dags att släppa, och trava vidare.

(ser när jag läser igenom att jag nästan låter schizofren, men,men så känner jag mig nästan ibland;)