söndag 20 februari 2011

älskade bästis

Idag har jag suttit i långa djupa samtal med dej, min allra bästa vän.
Du vet allt om mej, för vi fann varandra redan när vi var sex år.
Sen dess har vi gått genom livet ganska mycket hand i hand, vi började på lekis,
Gick i samma klass i hela grundskolan, sen även gymnasiet.
Numera befinner vi oss på samma arbetsplats.

Vi har gått igenom skilsmässor, förlossningar, barnuppfostran, kroglivet och dödsfall m.m.
ihop men ändå var för sig.


Och jag kan inte med ord berätta hur mycket du betyder för mig,
du finns alltid där för mig, på min sida, vad det än gäller.
Du är en väldigt öppen, fördomsfri, och klok kvinna,
och jag litar på dig till 100%.

Idag hade du ont i hjärtat och kände dig enormt ensam,
Du blev bränd på kärlek som du vågade lita på,
och det gör lika ont i mej , som jag vet att det har gjort i dej när jag mår dåligt i mitt.

Men mitt i detta onda kunde vi ändå kosta på oss ett och annat asgarv, för det
finns alltid nära i vår relation.
Jag känner en så djup tacksamhet för denna äkta nära vänskap.
Du är unik, och jag älskar dig L.

I mitt lilla liv, har saker och ting gått som dom ska idag.

Men jag kom till att tänka på att jag befinner mig lite på träningsläger.
Det är mycket jag tränar på nu, känns det som, och det är bra.
Jag tränar på att hitta mej, vad jag tycker om, vad jag tycker är roligt.
Vad som är viktigt för mig, och vad jag kanske kan släppa taget om.
Ingenting av detta är självklart längre (och har nog aldrig varit)

Mitt i allt virrvarr så infinner sig en känsla av spänning, äkta spänning.
av att äntligen få lov att träffa mig.

Inga kommentarer: