Oj vad jag är nervös, men positiv nervositet för omväxlingsskull.
Det är stor skillnad på denna förväntans oro.
Sitter på tåget upp till stockholm för att påbörja min utbildning,
och egentligen är det inte den jag är nervös för utan för att jag ska ut och
åka tunnelbana och buss.
Jag är helt befriad från "hitta" genen, d.v.s mitt lokalsinne är noll.
Dessutom har jag svårt med höger och vänster.
Detta kan tyckas vara ett lätt handikap men saken är ju den
att skulle det vara vägarbete på väg hem från mitt jobb, så får jag lätt panik
och då är detta i min hemstad.
Så här är jag mitt ute i vida världen helt ensam, men med en
otrolig förväntan,för att jag ska göra något jag vill och som jag tycker är kul.
Dock så knackade lilla konrollbehovet på axlen igår,
och sa: - Glöm nu inte säga till dom stora barnen att lösenordsskydda sina datorer.
2 kommentarer:
Heja och lycka till!
tack Åsa!
Skicka en kommentar