På Måndag

ska jag åka till  "mitt" behandlingshem och praktisera.
Detta ska bli jättespännande och lite läskigt.
Jag har lite dubbla känslor och jag tror det har att göra med
att jag har två anledningar till att vara där.
Jag ska vara i en anhörig grupp som praktikant
för den utbildningen jag går.
Samtidigt så är jag ju så mycket anhörig till missbrukare
man bara kan vara.

Men jag vet att detta kommer att bli helt fantastiskt.
Jag fullständigt älskar alla nya insikter, möten med människor
och den speciella kontakt man får i dessa sammanhang.

Satt och funderade i morse på hur jag förändrats av allt som hänt.
Hur jag idag faktiskt har en tillit till mig själv som aldrig  existerat tidigare.
(fastän jag trott det)
Hur jag dag för dag lär mig i småportioner hur jag fungerar,vad jag vill,
vad jag tycker är viktigt.
Och kom fram till att det absolut viktigaste i mitt liv är mina relationer
till andra människor. Alltså sunda relationer till mina medmänniskor.

Har jag det så spelar det inte så stor roll hur/ var jag bor
hur mycket pengar jag har på kontot, eller hur "lyckad" jag är.

Och till skillnad från innan så tror jag att dessa sunda relationer
 kommer till mig när jag tycker om mig själv.
Inte att jag ska in och uppfostra, människor får vara som dom är
och jag kan själv välja vad/vem jag vill ha i mitt liv.