annorlunda idag när du berättade att du mår dåligt.
Du kände gammal sorg som gör sig påmind, även den till missbruket.
Min första tanke var: Here we go again.
men nä, jag känner inte som jag brukar.
Du sa också att du ville ta itu med den via sorgbearbetning,
och det är ju jättebra.
Du agerade, Du kom på lösning, Du ska handla.
Jag gick inte in och tyckte, berättade och rådde,
för det behövdes inte, du tog fullt ansvar själv. (vill tro att jag inte gjort det ändå)
Jag blev inte speciellt rädd heller, trots att du berättade att
du känner dig bräcklig i nykterheten.
Du är fullständigt kapabel till att ta sunda val för dig själv och din sjukdom.
Och jag är fullständigt klar över vad jag vill och behöver.
Jag har försonats ganska bra med att jag gör val för mig
och du gör val för dig, och det känns bra.
Naturligtvis kan du inte gå från aktiv missbrukare till nykter missbrukare
utan att känna smärta, en smärta som jag tror för dig framåt om du härdar ut den.
Jag har iallafall samma starka övertygelse:
Jag är fullständigt färdig med aktivt missbruk
både mitt eget och ditt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar