Så mycket

enklare allting har blivit i mitt liv sen fasaden rasade
för 4,5 år sen.

Ibland tänker jag att det var ju synd att det skulle ta så
långt tid för mig att förstå att det faktiskt är ganska enkelt och trivsamt
att leva ett rakt och ärligt liv.
men oftast känner jag bara tacksamhet att
 jag överhuvdtaget har fått upptäcka det.
För det är ingen självklarhet.

Det är enormt mycket rädsla som försvann
när jag slutade skydda mig, och den där hemska fasaden.
Fasaden som innebar att folk runt om mig skulle tro att jag var
"lyckad" och "lycklig". Och inte minst jag själv skulle tro det.
För när jag var inne i det skyddandet så lurade jag mig själv mest.
Andra människor bryr sig inte så speciellt mycket om jag är lyckad eller inte
dom har fullt upp med sina egna liv.

Dessutom så är det betydligt mycket mer intressant med en människa
som bjuder på sina livserfarenheter och vågar visa sina svagheter

Nu är det ju inte så att jag för den sakens skull berättar min livshistoria
för än den ena och än den andra, för det är naturligtvis en gräns,
men den viktigaste förändringen i att låta fasaden rasa är att
jag aldrig känner att jag behöver vara på min vakt längre.
Jag har liksom inget att skydda, inga lögner att hålla intakta.
Dom gånger jag gör fel så får jag stå för det och be om ursäkt
och göra bättre till nästa gång.

Detta är en stor orsak till att jag börjar må bra i mig själv.