vardag

Det fanns en tid för ett antal år sen när jag ratade vardagen totalt,
jag levde för helgen,vardagen var trist och grå.Veckan började med en vansinnigt långsam Måndag och fortsatte med en menlös Tisdag, Onsdagen var lite bättre,
då var man ju iallafall halvvägs, Torsdagen var helt ok,för imorgon var det Fredag
.Fredagen var veckans höjdpunkt för då hade jag hela härligheten?? framför mig.
Lördag var stressig för då skulle allt hinnas med(sista dagen som räknsdes som menningsfull ju).
När jag ser på det nu så känns det ganska sorgligt att leva så,
vilken otrolig tur att man ändrar sig under resans gång.

Idag älskar jag min vardag, jag uppskattar det allra vanligaste,ser allt det lilla som är så finnt             (som inte är så litet)
när min sjuårings händer läggs runt min hals och han talar om att jag är världens bästa,                 (sämsta också ibland för den delen)
Eller när min tjugoåring och jag sitter och pratar och är förtroliga (det gäller att fånga tillfällena)
När jag vågar njuta fullt ut av mannen jag gifte mig med utan att sitta och tänka på ett solkigt sexmissbruk.
Just nu känner jag sådan harmoni och det går aldrig någonsin att jämföra med min helgstress förr.