hjärnspöke

Idag kommer mannen hem från sthlm där han varit på sin sjätte beh,och jag har ömsom oro och ömsom hopp.Mina känslomässiga pendlingar är oerhört påfrestande.Jag börjar med en liten,liten tanke som snuddar mitt medvetande sen fäster den på en mikroyta och för varje timme som går sen, växer den sig gigantisk OM jag inte får prata med min man som på något sätt bekräftar att jag har fel genom att säga "rätt" saker. Snacka om sjuk i medberoendet!! Nu är det inte så illa jämt, stundtals lyckas jag på egen hand bryta detta mönster, och det känns så fruktansvärt bra. Att kunna ansvara för mitt eget mående och inte vara utlämnad åt någon annan.Men just nu sitter jag lite fast i feltänk, denna gången har "lasse" ( som jag f.r.om nu tänker kalla min man här) agerat helt annorlunda.Tidigare behandlingsveckor har  han smsat och ringt hem betydligt oftare och bedyrat hur mycket han saknar oss och hur tacksam han är att jag är kvar, så har det inte varit denna gången. Och sjuk som jag är blir jag ju orolig vid minsta förändring( framför allt när jag inte får min dos av bekräftelse) ,samtidigt som jag tänker på att dom andra gångerna har det ju ändå inte betytt speciellt mycket eftersom han fortsatt, och kanske, kanske  denna gången har han fokuserat på sig själv och sitt problem. Jag pratade nyss med honom i telefon, och jag vet inte om det är inbilning men under denna vecka har han låtit annorlunda , lugn och harmonisk.Men,men tiden får utvisa,min magkänsla är ju inte längre pålitlig, jag kan inte förändra honom ändå. (tro mig jag har försökt) Många säger att det är inte ditt problem, och till viss del förstår jag precis och håller med, men faktum kvarstår att väljer han att inte tillfriskna så upphör denna familj att existera och det påverkar mitt liv. Sen kan inte jag veta idag vad som händer OM han tillfrisknar,jag kanske aldrig får tillbaka min tillit,kanske får jag.Vi kanske inte ens hittar tillbaka till kärleken igen. Ja mitt huvud känns ganska rörigt idag.Men någon klok sa "smärtan är inte ivägen,den är vägen". Ganska skönt att tänka på när man mår skräp,för då är man iallafall på väg...