Så fruktansvärt skönt att mitt i allt kaos få lov att känna sig som en normal familj.
Tjugoåringen har en potentiell flickvän på rummet,
sjuåringen har två kompisar hemma som för övrigt spionerar på storebror och ev.flickvän.
Ingen lugn och ro situation när tjogåringen drabbas av panik på sjuåringen, men ett helt vanligt kaos,
i en helt vanlig familj, i en salig blandning av viljor.Och mitt i allt detta står jag och känner från botten av mitt hjärta, att vad jag älskar dom allihop,och vad jag har mycket att vara tacksam över.
Fan att missbruket finns!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar