Idag har jag varit och träffat 4st helt vanliga starka,vackra kvinnor,
som också lever ihop med mer eller mindre tillfrisknande sexmissbrukare.
Vi träffas en Söndag varje månad.
Dessa träffar har blivit ovärderliga för mig.
Vilken styrka det ligger i att träffa människor i samma
situation, och med samma mål, nämligen att hitta ett hyffsat mående
och inte fastna i bitterhet.
Min man frågade när jag kom hem om det varit bra, och det hade det ju som alltid.
En stund senare frågade han om NN fortfarande gick på möte(den ena kvinnans man)
och jag svarade att jag har ingen aning, vi pratar inte om er, vi pratar om oss.
Och här ligger nog det jag tycker är så befriande, vi pratar om hur vi känner,
om våra reaktioner,om hur vi mår. VI är i fokus, jag får en hel massa in puts och är enormt
glad och tacksam att jag får dela detta.
Något annat jag ofta funderar på är mitt kontrollbehov.
Jag tycker själv att jag fått ganska bra koll på mitt rent fysiska kontrollerande, d.v.s
gå igenom dator, telefon m.m.
Men hur gör jag med allt mitt huvud bara registrerar när jag går förbi?
Hur får jag koll på att inte små,små saker fastnar i mitt huvud och bygger
stora förskräckliga fantasibo?
Många saker kan jag ju fråga om, men nånstans känner jag att jag måste hitta sätt
att hantera detta på själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar