Jag känner en bekant känsla växa sig stark, en känsla av att denna gången är det på allvar, denna gången har han förstått. Jag har känt så förr. Typ varje gång han varit på kliniken. För min man behöver bara närma sig sthlm för att låta ganska mycket friskare i sitt tänkande. Jag förstår ju att man dras med i friskhetstänk bland andra tillfrisknande.Men jag får så mycket hopp att det ska hålla i sig, även på hemmaplan,men det har det inte gjort dom andra gångerna .Diffe (missbrukspersonligheten) har sakta smugit sig in i vardags livet igen,dock inte lika grovt som från början, men dit hade det ju gått om det hade fått fortsätta.För grejen är ju att mitt medberoende beteende går ju igång så fort diffe visar sig,och då hittar jag ju det som är fel. Denna gången har dom sagt på kliniken att det känns som om han "slagit i marken" och jag vill ju så gärna tro det. Jag vet ju också att tillit måste jag välja den kommer inte av sig själv. Ibland tänker jag -fan vad jag är naiv,samtidigt så är det ju faktiskt det normala att lita på mannen man lever med .Ljuger han för mig igen så får jag ju ta ett nytt beslut då.Jag tror faktiskt att jag ska göra det valet denna gången, så gott jag förmår så får jag ser vart det bär.
Något helt annat jag undrar över är varför klockslaget på blogginlägget visar så fel tid (jag bloggar inte på natten) och framför allt hur man ändrar den??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar