vet jag med säkerhet i dag.
Man kan inte älska någon frisk i ett sexmissbruk.
Hade det fungerat så hade min man varit kärnfrisk idag.
Det tog mig drygt två år att på djupet förstå att det inte spelar
någon som helst roll vad jag gör, bekräftar, älskar, förstår......
för har han inte hundra procent villighet så blir han inte frisk.
Länge hoppades jag att den hundra procentiga villigheten skulle
dyka upp, om inte av min kärlek så i alla fall utav en underbar åttaåring
som avgudar sin pappa.
Men inte ens det visade sig missbruket ha någon nytta utav.
Verkligen sorgligt!
2 kommentarer:
Nej inte ens ett eget barn har någon som helst betydelse i aktivt missbruk oavsett vad man missbrukar.Egot är därtill för starkt.Smärtsamt att inse men dessvärre.....
Ja, det är så oerhört sorgligt.
Skicka en kommentar