kan bara beskrivas som den renaste djupaste sorg jag någonsin känt.
Jag har ingenstans att fly undan den, och det är bra.
Det har jag provat i hela mitt liv, och med facit i hand så gick det inget vidare.
Gråten bara övermannar mig, hemma, på jobb, i affären och jag låter den vara där.
Det är tårar över brustna drömmar,
Tårar som tar farväl av något jag levt i länge.
Tårar som sköljer ut ilska, bitterhet, och allt annat som jag inte längre har nytta utav.
Tårar över att inte få dela min sons uppväxt 100% av tiden.
Ångesten jag känner mellan varven gör ont rent fysiskt.
och hade jag kunnat hade jag spytt ut den.
Jag är inte ute efter att få medlidande över huvudtaget,
jag vill inte höra att det ordnar sig.
Jag vill bara vara ledsen tills tårarna är slut och jag kan andas igen.
7 kommentarer:
Bra.
Och om det blir för sopigt ringer man en coach.
Absolut!
Finaste,finaste du, jag känner din sorg.
Den här veckan, den 5:e, som har gått har varit den svåraste. Jag har gråtit varje dag och undrar hur långt ner i mörkret jag kommer. Men det behövs sån liten rörelse ändå som gör att jag inte hamnar under ytan. Är så tacksam för det. Tänker på dig. Kram.
Sorg gör förskräckligt ont, ondare än jag anat. Men någonstans känns också något renande, ut med skiten.
Mitt mörker skingras lite av att gå på möte, den sista tiden har det varit någon form av livlina när jag inte vetat vad jag skulle hålla mig i. Och ljuset kommer, det är jag helt övertygad om.
varm kram och tack för dina tankar.
Hoppas jag inte tränger mig på dig, det blir ju gärna att jag skriver om mitt eget. Man kanske inte svarar så i en blogg.
Att gå på möten är så bra! (Har inte kommit iväg själv ännu.) Ibland vet man ju inte vad man ska ta vägen med den där centrifugen som snurrar i huvudet om honom, vårat liv, vad har jag gjort för fel, att man inte förstå för man får aldrig något svar från den sexmissbrukande mannen,då är medberoende möten bra.
Du skriver att du är övertygad om att ljuset kommer, det låter så skönt. Vilken befrielse det ska bli. Ljuset kommer till dig,egentligen vet vi ju det, bara vi väntar. Det kommer när vi är färdiga för att gå ut i det.
Ulf Lundell sjunger att "du är aldrig så ensam som du tror".
Kram från mig. Ta hand om dig mycket väl just nu.
Nä, du tränger dig inte alls på.
Det är detta som är en utav vägarna mot bättre mående för mig, att vi delar med oss, vi som varit i samma situation.
En reflektion ur din text är
Du har inte gjort något fel, möjligtvis att du träffat en sexmisbrukare : ) men sjukdommen är hans och finns där oavsett om du är perfekt.
Kram Livia
Bra att det är ok att skriva. (Det är väl min medberoende person som titta fram.)
Nej perfekt är jag inte. Johan på kliniken sa att det är ingen tillfällighet att vi, min särbo och jag har träffats. Så är det väl på något sätt.
Kram
Skicka en kommentar