dockan

Hörde för länge sen jämförelsen
mellan plastdockan med rund tyngd i botten
och oss medberoende.
Förstod inte så mycket då,
när jag fortfarande kände mig självständig och tuff.

Men idag vet jag exakt,
det är den förbannade dockan man knuffade
omkull som liten och som alltid reste sig och såg
glad ut, hur många gånger man än sparkade ner henne.

Thats me!

mod

Emma igelström satt i morse i nyhetsmorgon
och blev intervjuad,
Hon var rak i ryggen och höll huvudet högt,
och berättade att hon var en beroendeperson,
Att hon förskingrat pengar, och var en alkoholist.

Modiga, modiga människa, jag hoppas att du
vet hur mycket du gör för andra med ditt mod.

Du har alla "skam" sidor emot dig,
Du är kvinna.
Du är ung.
Du är känd, dessutom i ett
 sammanhang som handlar om hälsa.

Men jag blir så otroligt glad när du pratar,
för det låter som du greppat grejen totalt.

Vad är det som gör att vissa människor hajjar med detsamma?

Din historia var extremt lik min,
varje ord du sa träffade rakt in i hjärtat
 och när du berättade så rann tårarna på min kind.

Enda skillnaden är att jag nog inte hade haft det modet
en månad efter behandling.

Jag önskar dig verkligen lycka till!!

svek

Du svek mig igen.
Du har inte varit otrogen,
och du har inte agerat ut sexuellt.
men du svek mig genom att inte vara
ärlig i saker som du visste var extremt
viktiga för mig.

Du berättar att det är din missbrukar personlighet,
och ja det är det kanske,
men kan man lägga alla sina felaktiga beteenden i den?
du vill ha en chans till där vi även fokuserar på relationen (??)
Men vad vill jag? ärligt talat så vet jag inte vad jag vill.

Jag ljuger om jag inte medger att du återigen fått mig att lyssna.
Jag vet att det är med mikrosteg man tillfrisknar i denna sjukdom,
och då tänker min manipulerade hjärna att dina "snedsteg"
har ju inte varit grövre och grövre, kanske tvärtom.

Men denna gången sved det likförbannat.
tilliten åkte ner på noll igen.

Nu är hela du full av idéer,
idéer som jag haft i ett år men som inte passat
ditt tillfrisknads schema.
Nu ska vi på RCA, och ha pardelning,
och gå efter stora boken.

Detta luktar skumt, naturligtvis.
hela jag är full av misstro, och tråkigt nog även en dos förakt.

vilja

Min fria vilja är jätteviktig att komma ihåg,
Ibland glömmer jag den, ibland utnyttjar jag den.

 Att ständigt påminna mig om att jag har val,
och ensamrätt att ta beslut ang. mitt liv.
(jag behöver inte påminnas om att ta hänsyn till
alla andra, det gör jag med autopiloten ; )

Jag utnyttjade min vilja igår och sa åt dig att
hitta ett boende åt dig.
Du gick med på att hyra ett rum i byn
om vi inte skiljde oss.
Du har lovat att göra allt jag säger bara jag inte lämnar dig
(manipulation av högsta sort, som jag sjukligt nog njuter lite av)

Idag har du letat och inte hittat,
Och nu då, tänker jag,  här står jag med min
vilja och det händer inte ett smack.

Du får ingen riktig lägenhet så enkelt p,g,a
betalningsanm. så vad händer nu?
Du har inga nära kompisar att uppsöka,
inga föräldrar att vända dig till, inga syskon du har kontakt med.
Det slår mig hur fruktansvärt ensam du är.

Men vad gör jag, jag kan ju inte sätta dig på gatan,
men jag kan heller inte bo med dig för att vara snäll,
för hur går det då med fria viljan?
och att göra val?

Nu vet jag dessutom om att ska detta ske
så måste det gå undan, annars är risken stor att
jag låter det gå ännu en runda.

Det finns bara ett ord för detta och det är
supertok!

undran

En stilla undran ibland är om jag verkligen älskar dig
och vad jag då älskar.
jag kanske inte heller vet vad älskar är?

försökte lista lite för-emot i huvudet
och det var inget kul resultat.

Jag vet att jag klarar mig bra själv,
jag har många vänner,
nära familj, och hyfsad ekonomi.
Jag tror att jag är ganska "grundglad"
i mitt sätt att vara, så jag är inte rädd att
bli ensam direkt, tror jag.

Men vad är det då?
Det "trygga" som är det mest otrygga jag varit i?
Är det en besatthet i att få dig frisk?
Är jag fortfarande bekväm i kaos?

Jag har full förståelse för folk som inte förstår mina val,
det gör nämligen inte själv heller alla gånger.

behov

Jag har svårt för att fatta ibland.
Så fort jag utrycker ett behov jag har,
(just nu mer och djupare samtal mellan oss)
Så går du in i försvarsposition.
Du försvarar dig som om det vore grövsta påhopp.

Jag har så svårt för att greppa det.
T.ex. - Det är inte bara jag som inte pratar.
-Det var inte mitt fel.
- Du gör också så.

Försöker att förklara att det var inget påhopp utan en önskan,
men jag vet inte, det gåt inte riktigt in.
du återkommer gärna till att du inte vill ha mer irritation,
men jag har förklarat minst tjugo gånger att
blir jag irriterad i dag så är det inte
för vad du gjorde för ett år sen utan något dagsfärskt.

Jag tror inte du tror mig, men det får faktiskt vara ditt bekymmer.
Jag tycker det är otroligt tungt emellan just nu.
Ibland tror jag bara vi är olika, har olika behov.
Vi har ju inte sett dom samtidigt i dagsljus förr,
och jag vet att jag har helt andra krav än för tre år sen.

Tiden får visa.

skitdag

Extremt gnällig är jag idag,
tråkigt att skriva en surblogg.
ännu tråkigare att läsa förmodligen,
men nu är det jag som bestämmer,
så då beslutar jag mig för att lägga gnället här,
och kanske skona mina familjemedlemmar lite,
och mig själv, brukar kännas bättre efter lite gnäll.

Vi har det ganska lugnt hemma, inget bråk
och faktiskt lite ömhet.
Men idag har jag kämpat med mitt huvud,
det går liksom igång på autopilot, när saker och ting fungerar.

Hur kan han kännas så frisk plötsligt, är inte det skumt?
Nä, det är nog för att han jobbar med sig själv.
Men han känns alldeles för glad, eller?
Nä, nu är du fånig Livia.
.Jag tror du blir lurad igen faktiskt
Fast i så fall kommer det ju fram ganska snart.
Ja men kan du leva med det då?
Det behöver jag ju inte ta beslut om nu.
Undrar om telefonen står på ljudlös?

och här bryter jag det interna samtalet i huvudet,
och pratar med en  "medsyster" , för här blev jag lite rädd.
Här är  inte steget långt ifrån mitt fysiska kontrollerande,
och det vill jag under inga omständigheter tillbaka till.

Känns lite bättre, ändrar lite riktning.
Men fortfarande  sur för att jag ägnar mig åt
sådan här skit.
Trodde liksom jag var förbi det här stadiet, men NÄÄ!!

Skönt att det är idag det är möte!