tillit

Vad svårt det är med tillit.
Jag säger ofta att jag har förstått att detta är en
missbrukssjukdom, att jag ser likheterna.
Att jag verkligen accepterat att du har en sjukdom.

Att jag någonstans har förlikat mig med det som har hänt,
det onda som inte går att göra ogjort.
Och jag har verkligen förlikat mig med att
du haft sex med andra för att du var i en sjukdom
du inte ens visste att du hade.

Men sen kommer det riktigt tunga,
det är oärligheten och alla lögner,
alla undanflykter, smusslande.
sveken som fortsatte in i det s.k tillfrisknandet.

Sexet är inte på något vis lika jobbigt att tänka på
som alla lögner du serverat mig under årenslopp
och framförallt dom du gett mig det sista året.
Jag litar inte på någonting du säger idag,
kommer det någonsin att bli återställt?
Jag vet om att jag måste välja tillit den dagen jag är redo,
men blir jag någongång redo för det när det gäller dig?
Är skadan permanent oavsett om du håller dig nykter?

Detta är tankar som lätt blir jobbiga.


Du hade fått nycklar till ett rum du skulle
flyttat in i måndags, men det funkade inte
längre p.g.a semestrar och barn??
Hade hon glömt att hon hade barn?
Så tillbaka till ruta ett, det är tungt.
tiden bara går.

Det funkar ganska hyfsat här hemma, men det är
ganska vanskligt för mitt medberoende känner jag.
Det är så lätt att flyta in i vanliga gamla spår, men NEJ,
Jag behöver en tid för mig själv, se vad jag saknar,
OM jag saknar
 komma bort en bit från sjukdommen.
Så det är bara att fortsätta leta, men de hade ju inte gjort ont
om det hade fått lov att flyta lite smidigare.

Mina känslor

känns frusna på något konstigt vis,
ganska behagligt att vila i, måste jag säga.

Känner ingen oro, ingen ilska, inget ledset.

Jag är enormt fokuserad på mig själv och mina barn,
och jobbar mycket på "mitt tänk"

Du är helt omvänd, du gör stegarbete
du går på möte,
du vill ha pardelning,
du vill nu även fokusera på förhållandet,gå på RCA

Hade detta varit för ett halvår sen hade jag gått igång på det.
Blivit lycklig och glad (hel?)
Men just nu känner jag: Jaha vi ser vart det bär.
Om det håller i sig.
Och vad som händer när vi bor isär.

Jag vet också om att jag inte är färdig med det sista som hände,
Jag vet inte om jag blir det heller, men det får tiden utvisa.
Jag har frågor som behöver svar, jag har saker jag behöver förstå,men..

Just nu börjar jag faktiskt må ganska bra i mej själv.
Börjar tycka att jag är en ganska fantastisk människa, trevlig att vara med.
och som förtjänar att bli behandlad med respekt (inte minst av mig själv)
Lite smått vet jag också vad jag vill att mitt liv ska innehåll,
och vad mitt liv absolut inte ska innehålla, av dom saker jag kan påverka.

Och allt detta oberoende hur du mår, det känns jä..igt skönt.

Nu ska vi fira midsommar tillsammans hos släkt uppåt i landet,
och det känns bra.
Det känns enormt befriande att ha blivit kvitt min enorma ilska,
och hur saker och ting än ter sig i framtiden,
 kommer jag alltid att tycka om dig och önska dig ett friskt glatt liv
fyllt med äkta känslor.
Det är dit jag själv strävar.

Jag ser

mitt medberoende så tydligt i så många situationer,
i min relation till dig.

Nyckeln till ditt rum är hämtad och nu återstår
 bara små praktiska saker som en säng att sova i,
och lite annat du behöver.
Du mår jättedåligt (panikångest) över din flytt,
och jag mår jättedåligt över din panikångest.

Jag går lätt in i känslan att det är jag som fått
dig att må så här, jag som är taskig.
Jag får hela tiden påminna mig om att inte
trösta, prata med dig så det känns lite lättare för dig, typ:
-Ingen vet ju hur länge det blir.
- Det kommer nog att bli bra.m.m
Ja denna listan kan göras hur lång som helst,
men jag stoppar faktiskt mig själv idag.

Och jag tror inte det handlar om att jag "lärt" mig mer,
det handlar mer om mina val jag har,
valet att bara gå runt på samma sätt här hemma,
och än en  gång göra samma saker och hoppas att
det är på riktigt denna gången, får det att vända sig i magen.

Det gör jätteont i mig att det gick så här långt
så att vi behöver separera, men det gör ännu mer ont
att ha det som jag haft det sista tiden, och det gör att
jag kan låta bli att curla din väg, som nu svider i dig.
En väg som du är stor nog att ta ansvar för.

Det är trots allt dina val som lett oss hit, inte mina.
Men denna gången är det mitt val som gäller.

Nä minsann!!

Jag fick plötsligt för mig att jag inte kunde skriva här
om onda känslor, om skitdåligt mående, ångest och all
annan skit jag drar runt på.
Jag tänkte att det är ju inte så kul att läsa om??
Men vem skriver jag för, mig själv, naturligtvis.
och just nu ser mitt liv ut så här, roligt får man ha på en annan blogg: )
Och jag mår bättre om jag får ur mig här.
Så det var en enormt dum tanke.

Jag sitter fast i mig själv känns det som, jag vet vad jag bör,
men har helt tappat hur. (eller nä, jag vet inte vad jag bör heller)
Vi åker som en berg och dalbana härhemma.

Igår skulle du hämta nyckel till ditt rum,
men din ångest gjorde att du drog ut på det,
plötsligt var det för sent.
och min ångest gjorde att jag inte sa något.

När du frågar vad som ska bli bättre i tillfrisknandet
utav att du sitter i ett rum, så har jag plötsligt inget svar.
Blir det bättre?

Jag kände så starkt att jag kommit en bra bit på väg
för två månader sen, men när sista sveket kom rasade allt.
Det har fått mig att inse att mitt "komma långt" berodde på
att jag trodde du höll på att bli frisk,
 så mycket var det med det självständiga tillfrisknandet.

Nu vet jag varken ut eller in,
var börjar jag nu någonstans?
Blir det lättare när du inte är här eller blir det svårare?
Varför gör precis allting så j...la ont?

Ja,jag har fastnat i sjukt beteende,men jag vill loss NU.
Jag vill hitta distansen på mitt och ditt.
Jag vill rymma från sorg, ilska,vanmakt, rädsla
Jag vill inte utveckla detta till bitterhet.
Jag vill hitta min verklighet och ta tillbaka mitt liv.

Ut med sjukt, in med friskt.

Men jag har åtminstone insett att oavsett vad jag undrar
över,så måste jag prova något annat än jag gjort tidigare
för att se vad för resultat det ger.
Vilket innebär nyckelhämtning i dagarna,
 fast det gör ont i hela kroppen.

Jag glömmer ibland att det är du som valt detta med ditt beteende,
och att det inte är jag som är taskig och kastar ut utan anledning.

Nähä

 du fick inte det rummet heller.
Hur många män är det som har åkt ut undrar jag :)

Rummet är ledigt fr.om 15 Juli, och kanske
 ska vi säga redan nu att vi vill ha det då, jag vet inte.
Det känns så konstigt, jag hade behövt det NU.

Du sliter på ordentligt i ditt tillfrisknande och jag
är verkligen glad för det, och det märks enorm skillnad.

Men jag inser att jag behöver detta särboende ett tag för min skull.
Få hitta tillbaka till min värld, mina känslor, mina värderingar.
Vi är på något tokigt sätt så uppblandade med varandra,
som en liten mixad drink av allt dysfunktionellt man kan tänka sig
men även en massa bra saker.

Men jag behöver komma ur den drinkmixen och bli en liten
röd cocktail själv, som smakar ljuvligt och få hitta mitt favorit bär : )

total torka

Har haft total torka vad gäller skrivandet här.

Kom hem från Norrland för en vecka sedan,
denna underbara utbildning om allt som
 har med sjukliga bindningar att göra.
Jag tycker verkligen det är hyper intressant

Detta är en process utbildning vilket innebär att
jag även fokuserar på att växa på insidan.
Vi börjar morgonen med en delningsrunda om
vad vi har för tankar och vad vi har på hjärtat,
och där kommer upp både det ena och andra.
Så borde alla få lov att starta sin dag på arbetsplatsen,
att naket och avskalat berätta vad som stör ens sinnesro.

Vår examination denna gången var att hålla föredrag
för patienter ang. sjukdomsbegreppet,
eftersom vi befann oss på ett behandlingshem.
Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv,
men oj vad skönt efteråt när jag gick emot och bara gjorde.
Detta behandlingshem ligger beläget inne i skogen i
den vackraste natur man kan tänka sig.

Jag är verkliggen glad att jag har detta.
I slutet av året ska vi djupdyka i medberoendet,
det är bra för mig.

Här hemma är saker och ting ganska röriga,
Det letas fortfarande rum, det var inte så enkelt som
vi trodde från början.
Du kämpar på och förändras ganska mycket,
men jag känner att det behöver bli boende på olika håll iaf ett tag.

Jag pendlar mycket i mitt mående, men jag gör det jag ska.
Jag har verkligen förstått frasen "tillfriskna med babysteg"