högre krafter om att få denna relationen att funka.
Jag har bett dig om att tillsammans gå i familje rådgivning.
Jag har bett dig gå i enskild terapi.
jag har bett dig om att ha pardelning.
jag har bett om närhet och jag har bett om kärlek.
Jag har bett dig om att bo isär.
Jag har i mitt eget medberoende varit på anhörig intensiv.
Startat ett sannon möte och går regelbundet dit.
Läst ALLA medberoende böcker som finns att tillgå.
Fått kontakt med 4 kvinnor på sannons forum som jag träffar 1gr/mån
Pratat regelbundet med erfaren coach i medberoende frågor.
Gått ett år i en processutbildning till addiktolog.
När jag skriver och sen läser detta, så inser jag att jag gjort precis allt
jag kunnat, vänt varenda möjlighet.
Jag kan med gott samvete i all framtid tänka och känna att jag gjorde allt för att rädda min familj.
Men nu är jag klar, inget mer finns att vända.
och under dessa två åren så har jag fått mer kännedom om mig själv
än sammanlagd tid tidigare i livet.
Jag är idag glad för att jag inte gick första dagen detta uppdagades,
då hade jag aldrig tittat på mina egna mönster och med all säkerhet hittat en ny
destruktiv relation att grotta in mig i.
Men sorg och smärta finns ju där och kommer att göra ett bra tag,
men det är samtidigt ett bevis på att jag funkar känslomässigt.
Jag är bara en liten människa, som försöker få ordning på livet.
10 kommentarer:
Du är bäst.
kram
Jag håller med: hade jag släppt allt på en gång hade inte jag heller sett mina tillkortakommanden. Om inte det finns mycket annat att vara tacksam för så är det i alla fall något. Eftersom jag - som du - har jobbat på mig själv (även om även han har fått mycken uppmärksamhet).
Tråkigt är det som hänt hur som helst!
Sköt om dig
kram Sanna
Oh vad det betyder mycket för mig att ni skriver här.
tack!
kramar Livia
Det är skönt att läsa att du låter starkare idag!
Jag läser dig varje dag för att jag känner igen i så mycket. Alla dina känslor, förtvivlan och sorgen. Allt du har försökt med. Det är konstigt med oss medberoende till just sexmissbrukare att vi har så lika oerhört starka känslor vi går igenom. Det är ett stort trauma vi fick vara med om.
Sorgen över att jag vill att det ska vara vi för att jag älskar och att han fått mig att tro att han ville detsamma. Men jag förstår nu att han ljuger, tomma ord eller vilja men inte tillräckligt för att bli frisk för vårt liv tillsammans. Han väljer ensamheten istället, den lättaste vägen.
Jag har sagt flera gånger att jag ångrar så att jag inte gick för 2 år sedan när allt uppdagades.
Men det ligger något i det du säger att du inte hade tittat på dina egna mönster om du hade gått då.
Kunskapen jag fått på Dysb kliniken att kunna titta tillbaka vilken medberoende personlighet jag har varit i livet och som slog ut i full blom med den här mannen, det hade jag aldrig kunnat se själv. Men jag vet ändå inte om det har varit värt den kunskapen för det har varit ett helvete (ursäkta). Jo, om vi hade fortsatt att kämpa tillsammans.
Allt gott till dig!
Jag har också dagar när jag inte alls ser meningen med detta lidande, dagar när jag inte har lust att vara sund i tanken :)
Men jag tror att det är få som får syn på sina destruktiva mönster utan lidande.
Och får jag inte bort dom skickar jag dom med mina barn och får aldrig riktigt ro själv.
Jag tror helt ärligt att vi får utdelning i form av välmående för "jobbet" vi lägger på oss själva.
Kram Livia
Livia - du har verkligen gjort ALLT - nu får du fortsätta leva ditt liv med dina barn, jag önskar dig kraft och glädje! Margareta
Tack Margareta!
Kram Livia
Tänker på dig hur du har det med hus och allt! Kram.
Tack anonym, det värmer!
Kram Livia
Livia, Det blev visst jag som blev anonym!
Kram
Kicki.S
Skicka en kommentar